Dagen har verkligen varit lång, trevlig och fartfylld.
De mångmamska telningarna är förpassade till horisontalläge och själv tänkte jag följa deras exempel.
Morgondagen innehåller staketlagning (j-kla kusar till att ramponera stängsel) samt allmänt sanerande av hemmet.
Känns som om det finns mer än en sak som borde få byta slutdestinationsort bland både barnens saker och kläder.
Dessutom saknas det ett och annat hyllplan/hylla/bänk/förvaringsmöbel i stort sett varje rum - av okänd anledning!?
Hm ...
Kan det vara så att ett hem med många invånare genererar en ofantlig mängd prylar?
Prylar som bör härbärgeras någonstans?
Helst där jag slipper snava över eländet?
Ja, kanske är det så.
Då är det hög tid att göra sig av med onödiga pryttlar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är en skön känsla, att rensa bort onödigheter! Det värsta är väl att en sådan rensning nästan ofelbart bara märks av några futtiga veckor efteråt, sedan har kvarvarande saker på ett obegripligt sätt duplicerat sig och snubblandet kört igång igen.
Förr bodde vi, alla sju, på 85 kvm och nör vi flyttade till huset på +260 kvm hade vi visioner om öppna ytor och lättstädat. De visionerna var effektivt dödade efter bara ett halvår i nya huset... ;-)
Men skam den som ger sig! Garagerensing skedde i helgen och leksaks- och klädrensning står på tur!
Kram
Låter bra att du håller fokus på allt det där lösa - endera dagen sitter det säkert fast på rätt plats - det måste börja i tanken.
Jag hade en svärfar en gång som alltid sa efter lunchen (bodde på en gård ute i S:t Annas skärgård) när han reste sig från bordet och tog sig till soffan:
"Nu ska vi gör det, nu ska vi göra det ..." sedan snarkade han och drog timmerstockar.
Men han tänkte iallafall, innan ögonen föll igen:)
en ny byrå måste in i mitt hem - bums!
annars så är jag duktig på att slänga, rensa, röja, ge bort!
jag gillar hur du skriver, tänker och får till det :)
hejja dig//
Det är svårt att komma igång men härligt när det är klart men storrensning! Lycka till!
Instämmer med Charlotte... svårt att komma igång. Efteråt är jag varje gång överlycklig. Snart dags igen här hemma... men "jag ska bara"...
Ja, jag har en snart nioåring som väger tre kilo mindre än honom.
En del ungar gillar mat helt enkelt :-)
Skicka en kommentar