måndag 27 februari 2012

My

Mitt föregående språkpolisinlägg väckte mängder med reaktioner.
Kul att jag inte är ensam om att störa mig på språkliga avarter.

Något helt annat nu.

Underbara My, Desirée Fredlunds karaktär, går att fynda på bokrea denna vecka, direkt av författarinnan.
Ta chansen att få hem ett stycke feelgoodhistoria med ett tempo, driv och stundtals skruvat förhållningssätt visavi sin omvärld.

Jag önskar att jag var ännu lite mer lik den galenpannan till huvudrollsinnehaverska än vad jag faktiskt är.

6 kommentarer:

Mamma Mu sa...

Har lyckligtvis kvar min mor. Till skillnad från andra. Är fortfarande lat. Till skillnad från andra. Tror mig veta förmer än andra ibland, Likt andra. Det gör att jag skriver som jag "tänker i huvudet". (Blir större textmassa på det viset:-)) Skickar en kram till Dig idag ändå!

Mångmamma sa...

Mamma Mu; Min verkade inte vara mycket att spara på? Till kanske skillnad från din? Har inte tålamod och tid att vara lat. Till skillnad från en del andra. Vet mig kunna förmer än andra i många sammanhang. Likt relativt många andra. Det gör att jag också skriver som jag "tänker i huvudet". Blir rätt mycket textmassa av det med, även om kvantitet inte alltid är synonymt med kvalitet.
Skickar tillbaka en kram till Dig med, ändå!

Mamma Mu sa...

Hua! Blev ledsen av ditt "ändå". O jag skrev det först... Tänk vad mycket jag säger, skriver o tänker som jag inte menar på DET viset. Får nog sätta mig i en garderob eller två o reflektera lite... O ber tusenfalt om ursäkt för diverse plumpheter! (Stavas det så?)

Mångmamma sa...

Skrivna ord är lätta att misstolka.
Just därför menar jag att ett korrekt språk KAN vara bra att nyttja.
Övning ger färdighet.
Ursäkten accepteras - och plumpheter är korrekt stavat.
:)

Anitha Östlund sa...

Egentligen så gillade jag tiden innan SMS bättre. Då fanns det inga möjligheter att slänga iväg snabba texter som inte riktigt var genomtänkta och kunde såra någon in i själen. Jag fick inte heller tre små ord till morgonkaffet, eller lagom till den stora festen började.
Eller inte ens tre ord, bara ett. SLUT
På den tiden var man tvungen att prata med varandra, eller skriva brev.
Nä, jag tycker inte teknik bara är av godo.

Viktigast av allt är ändå att förr i tiden fanns inga möjligheter att gömma sig bakom datorn och skriva elakheter till någon som inte har en chans att värja sig.
Men samtidigt så älskar jag chansen att kunna umgås med likasinnade utan att ens lyfta på rumpan, och lättheten det ju faktiskt är att skriva ett stycke i manuset, och sedan flytta hela rasket till en annan plats med en knapptryckning.
Ha det gott
Kram

Mångmamma sa...

Innan någon skriker rätt ut över den uppenbara "felskrivningen"; kunna förmer - vill jag att ni ska veta att det är högst medvetet!