Det där med att; "kläderna gör mannen" är ju allom bekant men att det även gäller för det bemötande vi får överlag, är ett fenomen jag fascineras av.
Jag har med ojämna mellanrum de senaste sex-sju åren handlat, i första hand foder till mina djur, på den lokala järnaffären.
En sådan där charmig har-allt-från-spik-till-kaffebryggare-affär som brukar finnas på mindre orter.
Vanligast är väl att jag kommer inharvandes i jacka, luva och stadiga skor.
Betalar, hämtar 25 kilossäckarna på lagret, slänger in den i bakluckan och far hem.
Idag snabbade jag mig in strax före barnupphämtning klädd i pälsjacka (fusk) och hatt.
Betalade och var på väg ut för att hämta min säck på lagret som vanligt - när ägaren erbjöd sig att rassla iväg för att kånka på säcken åt mig?!
Naturligtvis var det en fin gest men bra kvinna reder sig själv så jag avböjde vänligt men bestämt och bevisade (åtminstone för mig själv) att jag fortfarande var kapabel att bära fodersäckar själv.
Märkligt hur klädsel påverkar?
Senast jag handlade foder, var det av samme person och lika lugnt i affären som idag men jag hade just jacka-luva-outfiten.
Då var det inget snack om att hämta någon tung säck med foder inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
*s*... jodå så är det! För många år sen gjordes en "undersökning" just om kundbemötanden. Systembolagets kundbemötande skulle kollas. Det var innan självbetjäningen där. I alla fall; en kille i arbetskläder/overall kom in, blev bemött "sådär", ifrågasatt, extrakollad o.s.v. Samma kille i kostym, vit skjorta och slips blev bemött helt annorlunda! Leenden, smilanden...
På den tiden var jag själv med att göra enkäter just vad gäller kundbemötanden. Skillnaden var stor, alldeles för stor.
Idag tror jag inte den är så stor, tack och lov, men visst finns den!
Och "på min tid" fanns liksom inte att jag/mina arb.kamrater skulle vara klädda i trasiga jeans och liknande. Det var liksom inte inne då! Då gällde kostym, dräkt, snygg och proper som det hette!
Som en parentes (bara för att du och andra läsare ska förstå hur gammal jag är) kan jag säga att min första chefredaktör inte tolererade att annons- och marknadskillarna hade skägg! Kostym, vit skjorta var ett måste!
Oj, vad jag skulle kunna berätta mycket om denna tiden, en tid som inte var så länge sen, men som verkar som flera hundra år sen.
Tack och lov i himmelens namn att det är annorlunda idag!!
.. en annan grej.. den när jag efter tusen års frånvarande i skolan, började jobba där! Träffade en skock med ungdomar som såg ut som "hej kom och hjälp mig att dö", riktigt skrämmande. Såna där "saker" som jag tidigare gått över på andra sidan gatan för att inte möta!
De ungdomarna, som blev mina bästisar, som gav så otroligt mycket, som var blödiga, underbara, känsliga, helt fantastiska. De, som satt hos mig och grät när vi "skulle prata", de som idag kommer fram på stan och kramas. De, som idag "ser normala ut", de som jag aldrig nånsin glömmer! De som vågade se och ut vara som de var just då... och jag säger tack och lov ännu en gång... det att jag såg över allt detta med utseende och beteende, förstod, kunde lyssna och hjälpa.
(Märks det att jag saknar den tiden, eller märks det?)
.. jo så att, jag har LG här nu, vi har ätit, diskat, han har spelat på Bolibompa, sitter nu i köket och ritar... och undrar vad jag skriver. Jag berättar.. och han undrar ännu mera. Så nu ska vi snacka om det här med att alla människor är lika mycket värda. Ska förklara på ett enkelt sätt och jag tror han fattar och redan vet det mesta. Men inte fel att upprepa!
Vad kul att du tar upp det här! Senast i fredags diskuterade jag fenomenet med min syster. Hon hade varit på föreläsning och föreläsaren kom inglidande hårt sminkad, i skyhöga klackar och kortkort. Tystnaden i salen hade blivit påtaglig och alla skruvade på sig och sneglade på varandra.
För inte kunde väl den där människan vara docenten de skulle lyssna på?
Fast det var det. Och det var inte hennes vanliga arbetsklädsel utan bara ett sätt för henne att få åhörarna att reagera på sina egna fördomar - hur man faktiskt blir bedömd och bemött efter sitt yttre.
Så jag antar att försäljaren såg dig som en svag och nävlös kvinna när du gled in där i pälsen - Ack, så han bedrog sig.. :)
Sorgligt men sant!
Småländskan; Du är bara så bäst! Och ja, det märks att du saknar "dina" elever! Men också att du är en fantastisk farmor!
Märta; Det ÄR spännande.
Ezter; Undrar hur reaktionen blir om jag kommer i kortkort och med skyhöga klackar nästa gång? Eller alternativt rutig flanellskjorta och blåställ?
Skicka en kommentar