Jag, Beckett och socialiserande.

Ved kom in.
Mat hamnade i magarna.
Barn (några i alla fall) är nedstoppade i sina sängar, från vilka några klivit upp igen.
Bam-Bam ränner gatlopp mellan sin säng, extrasängen i barnkammaren, soffan i mitt rum och så tillbaka igen.

Pysselkungen har tagit på sig att natta sin syster och hennes Barbiedockor, vilket gör att jag hör misstänkta ljud inifrån tösens rum, vissa viskningar och en hel del fniss.
Sheriffen njuter av att få vara hemmets storbarn och få förmånen av att vara uppe lite längre på helgkvällarna.

Om inte klockan blir alltför mycket, hoppas jag fortfarande på en av två möjliga fredagssupéer i vuxensällskap - rödtjut med ost eller bubbel och kaviar.
En attendant Godot , vilket i detta hem är detsamma som i väntan på att de små-vilda-glada somnat, försöker jag begripa mig på hur twitter funkar?

Ska det vara något att hållas med?
Korta koncisa beskrivningar av livet och dess avarter är givetvis skojsigt men hinner jag med ännu ett socialt forum?

Svaret är egentligen enkelt - nej, det gör jag inte.
Kommer jag att testa det i alla fall?
Japp, troligtvis!

Nyfiken i en strut, ni vet ...