lördag 5 november 2011

Tack för idag - och tack för alla gratulationer!

Märkligt egentligen.
Vissa födelsedagar utmärker sig, ibland av de mest udda omständigheter som etsar sig fast i minnet.
Andra faller platt till marken, varken förträngda eller ihågkomna.

Min första födelsedag som jag minns, var fyraårsdagen.
Jag hade en brun tunika över vita kliiga kalasbyxor och ser mig själv snett uppifrån genom ett suddigt drömfilter, där jag står vid köksdörren och drar i snöret till den pappersnallesprattelgubbe jag fått.

Nästa minne jag har är lite vagt och osäkert men det var kanske åttaårsdagen?
En svensk, en dansk och två norska klasskompisar fikade hemma hos mig.
Lite Bellmanvarning över den hågkomsten.

13-årsdagen innebar ett läppstift, ett matchande nagellack och en bh till mina obefintliga bröst, i present.
När jag blev 14, rasade jag runt utomhus mitt i natten, jublande glad för friheten att vara på ett konfaläger, någonstans på en stiftsgård i Sörmland.
Lika glada var inte traktens bönder när de såg förödelsen vi ställt till med i deras nysatta potatisåkrar morgonen därpå.

Som 16-åring var jag i Versaille.
17-årsdagen festades in, ihop med kompisar som hade förstått att jag gillade orange som accessoarfärg.
Hemkommen efter en lång arbetsdag, blev jag inkallad till stamhaket av en väninna på min 18-årsdag och presentades en exklusiv designerhatt, unik i sitt slag och direktinhandlad under höstens modevecka i Paris, av väninnans mamma.

Som 20-åring blev bilen jag och far-är-rar färdades i, påkörda av en annan bilist, vars namn sedemera efterlystes i just programmet med samma namn.
(Slutligen, flera år senare, hittades kvarlevorna av honom, med en snygg betongsko kring bägge benen i Nybroviken i Stockholm.)

23-årsdagen ammade jag min förstfödda.
28-årsdagen hade vi snöbollskrig på tomten till vår första villa.
Fyra av mina allra närmsta extradöttrar på den tiden, kom smygandes strax efter midnatt och drack te med mig, sittandes på golvet i källaren när jag blev 30.
Fast först hade en av tjejernas pappa ringt och med sin allra mest myndiga polisstämma, begärt att få prata med min man.
Allt för att kolla att jag skulle vara hemma!

Mina kollegor tog däremot miste på ett år och gav mig dyra viner på den förmodade 30-årsdagen, fast det var 31 jag blev.
På 38-årsdagen blev jag gratulerad av en sköterska inne på sjukhuset, där jag var för en rutinkontroll av mitt väntade sjätte barn.

Blombud kom till 40-årsdagen.
Rödluvan dök upp när jag fyllde 42, vilket hon också gjorde förra året.

Och i år har jag fått kopiösa mängder med hälsningar via nätet och sms.
Tack!

9 kommentarer:

Cicki sa...

Visst är det trevligt att fylla år. Härligt att du haft en sådan underbar dag.

Hanna Lans sa...

Här kommer ett stort grattis från mig också: GRATTIS!! Fint skrivet inlägg dessutom. :)

Rebecka sa...

Vilken fin summering! Vill höra mer om de år jag missat, särskilt tonårsfödelsedagarna!

Ezter sa...

Vad många minnesvärda födelsedagar du haft! Skönt du är nöjd med gårdagen!

KaosJenny sa...

Grattis i efterskott. Intressant skrivet om födelsedagar. Lite upp och ner som livet. Kram

ullebengtsson sa...

Grattis i efterskott. Ler åt vissa hågkomster.

Barnens Hjältar sa...

Så häftigt att du minns alla de där. Min hjärna har inte plats för sådana tydligen. Spara väl på andra minnen kan jag tro :-)

Unknown sa...

Vilken härlig födelsedagskavalkad! Vilka härliga minnen att spara! Hoppas att den här födelsedagen sällade sig till dessa minnesvärd dagar!

Stort grattis i efterskott!

Kram!

Maria Engelwinge sa...

Grattis i efterskott kära vän! Jag har missat mycket märker jag:). Vilka härliga födelsedagar och minnen. Och nu vet jag vem jag ska göra nästa scrapkort till:).