Sursöndag och Halleluja

Berg-och-dalbanedag, är det minsta jag skulle kunna kalla denna dag för.
I alla fall humörmässigt.
Efter ha brottats med en ytterst ovillig Sheriff om en liten smygstart av veckans läxa, drabbades jag av ond vrede som höll på att gå ut över de mellerstas körevenemang.
Lusten att frakta någon i någon som helst riktning, någon gång - befann sig på en nivå av strax under skosulehöjd.

Likafullt stoppade jag in två nödtorftigt uppsnofsade ungar i bilen och det var det bästa jag gjort denna helg!
En musikmässa med nattvard, ett flertal körer som övat in en repertoar av lämpliga musikstycken, fjärran från sedvanliga svenska psalmer, för att högtidlighålla morgondagens FN-dag.
Körbarnen hördes till och med, vilket de i vanliga fall aldrig gör.
Körernas tolkning av Leonard Cohens, Halleluja, fick det att gå rysningar av välbehag i mig.



En mycket gladare och nöjdare Mångmamma åkte hem, än den som lämnade hemmet drygt tre timmar tidigare!

Nu är samtliga små-vilda förpassade i horisontalläge och där tycker jag att de kan stanna tills imorgon.