Vissa kvällars aktivitet är dömda att dokumenteras åt eftervärlden.
De där när undertecknad kämpar på med att formulerar sig på kanslisvenska och far-är-rar porrsurfar bland 60-, och 70-talets fantastiska låtar!
Jag kommer av mig!
Klockrent.
Varje gång.
När sådant här spelas;
(Som kuriosa kan nämnas att mellanlåten (!) har en alldeles speciell plats i mitt hjärta)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag har också lagt upp ett gäng ljudklipp. Hörde A whiter shade of pale i en film ikväll. Världens knäppaste titel: En vitare nyans av blekt? Det låter konstigt på svenska.....:-)
Jaaa, jag har ju sagt det förut, de kunde verkligen göra musik då!!
Njuter..
Fina Mångmamma vad din kommentar startade igång mitt hjärnkontor nu på morgonen. Jag tror jag tar och mailar dig. Innehåller är inte hemligt på nåt sätt men av hänsyn till vissa kan jag verkligen inte blogga om det. Stor kram
Sagolikt bra låtar alla tre. Det är när jag hör sånt jag blir en surkärring som muttrar: -Förr i tiden gjordes det minsann bra musik av riktiga musiker.. ;)
Finns det något bättre sätt än med hjälp av musik plocka fram minnen och känslor? Förstår att kanslisvenskan fick stryka på foten!
Upplägget för dopet/bröllopet låter som bäddat för en underbar dag/kväl/natt - hoppas ni fåt det tokskoj! *KRAM*
Kan inte göra annat än hålla med samtliga. De visste verkligen hur man skapade musik som aldrig blir omodern.
inatt skrev jag på manuset, och idag försöker jag ta tag i verkligheten med ungar som skriker på mig oavbrutet, slåss, leker och lever bus.
ha det gott
Kram
Stairway to heaven slungar mig tillbaka till 1986 eller nåt. Ett blandatband med låtar från 60-70-80tal, en vecka hos min kompis med FF, en husmus på vift och en gigantisk skål med chokladpudding.
Jaha, som flera av kommentatorerna redan sagt; det är riktigt bra musik!
Det är så härligt mångis, att du, som är som mycket yngre än jag, gillar samma musik som jag.
Jag växte upp med det här, jag och mina bästisar förde statistik på 10-i-topp och andra muskprogram som gick då jag var ung.
Och sonen, ja han uppskattar också det som begav sig då. Han lärde sig spela gitarr till mina "idoler".
Eller, nej, idoler och idoler, jag tror jag berättat det tidigare. Jag hade bara en IDOL och det var Elvis. De andra liksom hängde med, allteftersom.
Kram mångis!
Skicka en kommentar