Tillfällig Obsession

Det ligger mig inte för att jubla över totala sågningar av författares verk.
Tvärtom, skulle jag vilja påstå.
Recensenter inom media är på något sätt satta att tycka till om andras blod, svett och tårar.
Alltför ofta sablas mediokra eller rent av duktiga artister/författare/konstnärer ner - för sakens skull.

Att hänga upp sig på mindre smickrande formuleringar, frampressade av en avlönad recensent, är egentligen inte mödan värt.
Visst, ett och annat kan man nog lära sig om andra människors tyckande men om det verkligen säger något om kvalitéerna i verket/plattan/duken är en annan sak.
Tyckande är per definition subjektivt.

Just därför häpnar jag över de eleganta, vassa och bitska formuleringarna Rebecka Åhlund på Smålandsposten fått till av min forna klasskamrats andra tryckta alster, "Obsession".

// Tyvärr är boken i det närmaste oläsbar. Texten är ickestringent, infantil och lider svårt av de ständiga och klumpiga referenserna till modehistoria och varumärken. Samtidsanalysen är grund som en parfympöl, och historien i sig är ett pekoral som möjligen, genom att den tryckts på papper, ger en fingervisning om några av problemen med samtidskulturen.//

Martina Bonniers debut, "Fashionista", rönte en del uppmärksamhet genom sin världsfrånvända inställning till "svenska-kvinnors-måsten-i-garderoben".
Aningslösheten, spelad eller verklig, var markant.

Oavsett var jag landat i livet, har kläder spelat en roll.
Det brukar göra det om man inte leker nudist på en söderhavsö i behagligt tempererat klimat.
Genom att välja stil, passform, färg, modeller - ges signaler om var man vill höra hemma - eller uppfattas som om man hörde hemma någonstans.
Under de året vi delade klassrum, Martina och jag, drillades vi, bland annat,igenom Centralprovet med stort C, i svenska.
Uppsatsskrivning i aulan, lite likt kommande års tentor på universitetet.

Själv skrev jag, utifrån vissa på förhand givna ämnen, givetvis om kläders betydelse för social tillhörighet.
Det skulle förvåna mig om Martina då valde ett annat ämne, så här i efterhand!?
Samma betyg fick vi på våra uppsatser minns jag, vilket roade mig och irriterade M.

Hur märkligt det än kan låta, verkar det ändå finnas vissa likheter mellan oss.
Enligt de klipp jag hittat, hävdar M att hon fortfarande använder kläder som är 10-15 år gamla.
Hennes knep är att köpa noga utvalda designplagg av klassiskt snitt.

Jag använder också kläder som är 10-15 år gamla.
Ibland ännu äldre, beroende på om jag återfyndar något skojigt i mina kartonger med rariteter från fornstora dagar.
Risken att jag skulle råka snubbla över ett designat plagg av en stor känd modeskapare i mina lådor är dock minimal, allrahelst som jag mer eller mindre sett det som ett nederlag att dels göra reklam för ett plagg och dessutom betala dyrare för det än motsvarande klädtrasa.
Jag måste snart vara den enda i min bekantskapskrets som aldrig ägt ett par Levis-jeans.
Merparten av det sparade fynden är dock sådant jag sytt själv och det kan jag bara inte skiljas från.

Om likheterna slutar där, är skillnaderna himmelsvida och långt fler.
Vi skulle lika gärna kunnat komma från olika världsdelar med tanke på hur olika vi valt/hamnat/strävat i livet.

Jag har ingen aning om hennes böcker är inspirerande, roliga, dåliga, upprörande eller helt egala men hennes enorma besatthet av mode, kläder och utanpåverk fascinerar mig.
Som fenomen betraktat.

Lustigt ändå.
Att jag av en händelse fastnade för en formulering i "min" tidning - som ledde mig in på författaren - vilket visade sig vara en gammal klasskamrat.
Snacka om tillfälligheter!