-"Mamma, kan vi få farkost"?
(Sheriffen står och drar i knäckebrödsburken.)
-???
- "Vi ska leka pirater på surfingbrädan och behöver mat"!
-"Aha, ni menar FÄRDKOST."
Det är spännande att leva med barn!
Och surfingbrädan är en gammal kvarlämnad historia från tidigare ägare, utan mast, som legat och samlat damm på en vind.
Nu behövdes utrymmet till annat så den fick åka rutschkana nerför trappan och kana ut i gräset, till småttingarnas fromma.
Blixtsnabbt förvandlades den till ett piratskepp på ett stormpiskat hav.
En sak har slagit mig denna sommar.
Stick i stäv med vad man kan anta att barn vill göra - efter ett långt läsår vid skolbänken eller allmänt inomhus - att få rasa som vilddjur ute i det fria, bemästra stora ytor och sprida ut sig.
Istället ska det frottera sig på så liten yta som möjligt, skulle jag vilja påstå.
Jo, visst rasas det här med men alltsomoftast knökar de ihop sig och verkar vara helnöjda med den ordningen.
Är det inte i en yttepytteliten husvagn, där vi snarare räknar ytan i luftvolym per liter, än i kvadratmetrar, är det en fullständig ormgrop av barn som trängt sig ner i samma säng för natten (förslagsvis min), eller en kasserad vindsurfingbräda där alla ska balansera istället för att sprida ut sig över den nästan 8000 kvadratmeter stora tomten.
Det känns att vi kommit till stadiet; flockbyggarstatus.
Snart nog hamnar vi i; Ge-fanken-i-mina-saker-läge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Mitt sommarförvildade barn ska lämnas till förskolan imorgon måndag efter två hela månaders sommarlov. Vet inte om han klarar av att ställa in sig i ledet och åter rätta sig efter regelverket som råder där. Han har varit pirat, sjörövare och riddare som stridit mot hemska drakar i sommar. Han har gungat högt på snurrgungan likt DjungelGeorge och aktat sig för att inte tjonga huvudet i trädstammen. Han har ätit samtliga måltider utomhus. Ibland med bestick. Han har badat i lämpliga vattendrag och i ickelämpliga.. Han har klättrat som en apa i äppleträden.
Idag bör jag göra något åt den sommarbleka och yviga kalufsen, klippa naglar och för övrigt gå över hela ungen med tvål och rotborste..
Små eller stora ytor, oavsett om de strider mot drakar i vinbärsbuskarna eller seglar över Atlanten på en gammal bräda bland livsfarliga hungriga hajar så behöver de sitt sommarlov så väl efter en vargavinter i skola eller förskola. Bara vara. Förvildas. Fylla på med sol, bär och stora portioner lek för att klara av ytterligare en vinter.
Sommarbarn när det är som bäst.
Det är så otroligt härligt när man ser hur gärna barnen umgås i tät kontakt! Att de verkligen gillar att leka lekar som inte kräver mycket av vare sig stora leksaker eller stora ytor.
Du har helt rätt i att barn behöver rasa ute i det fria hela långa sommarlovet. Ni verkar ha haft hemester som jag... alltså mest varit hemmavid. Inte fel alls. Tycker ibland synd om barn som under semestern måste resa runt halva landet för att campa, gå på skojigheter, hälsa på släkten...... Visst är det kul med Grönan... men all restid. Ja, ja... upp till var och en men jag föredrar glada och pigga barn som bara får vara...
Mm, när man har en flock barn är man rik :-). Jag ser också tränga ihop sig fenomenet... fast de äldre har gått in i ge-fanken-i-mina-saker-läget :-). Det gör att det blir lättare att gå, de leker inte på mina fötter längre ;-) kram
Det är ganska lustigt det där, alla våra ungar (sju stycken) har egna rum. Nä nu ljög jag, den lilla nya har förstås inte. Övriga sex har det dock men ändå knör de mellan oss i vardagsrummet eller köket för det mesta.
Färdkost på fardkosten!!
Hög mysfaktor! Bistrare tider kommer... Kram
Låter underbart med barn som har livlig fantasi..
Visst är det märkligt att ungarna tvunget måste klumpa ihop sig och dessutom bråka om det sen?
Skicka en kommentar