Veckans Kvinnliga Blogg, vecka 34

Nu är det verkligen på tiden att jag tar mig i kragen och drar igång "Veckans Kvinnliga Blogg" igen.

Så vad skulle kunna passa bättre än att göra två flugor på smällen samtidigt?
Självklart får denna veckas huvudperson tala för sig själv.

Välkommen Anitha Östlund!

En liten personbeskrivning av mig:
Jag är född 1964 i en by i Hälsingland, men flyttade till Stockholm 1984.
Numera bor jag ute i vackra Grödinge – Näs som ligger några mil utanför Stockholm tillsammans med min blivande man Peter och våra tre barn.

2009 gav jag ut självbiografin Tre änglar och tre mirakel och förra året deltog jag i Vildsintnovellsamling med novellen Betalningen. Lagom till bokmässan skrev jag dikt- och novellsamlingen Pappersskärvor.

Min karriär som utbildad filmmanusförfattare är precis påbörjad och just nu jobbar jag med ett nytt film- och bokmanus som jag startade med under min tid hos Manuspiloterna. Med mina böcker vill jag belysa problem som göms bakom stängda dörrar, och är extra intresserad av de psykologiska aspekterna i karaktärernas beteende. Jag älskar att gröpa ur hjärnan på dem, och hitta den yttersta känslan av sorg eller glädje i tanken att beröra, och få läsaren att fundera på innehållet långt efter att de lagt ifrån sig boken.

Mångmamma undrar hur jag klarar av att rodda tre småungar, skrivande av bok och filmmanus, min killes start av eget företag, plus ett helt hav av snickare som bygger
ut vårt hus på alla ledder.

Om vi börjar med mitt skrivande så skulle det ligga minst två böcker färdiga ute på bokdiskarna just nu om jag fick skriva så mycket jag ville.
Det är den där magiska tiden som saknas…åt alla håll.
I sommar har jag haft barnen hemma,
och skrivit på nätterna med blandat resultat.
Man blir rätt trött av att jaga barn, och skälla som en ilsken bandhund när saker går överstyr.
Ögonen går i kors en del kvällar, och kroppen liknar mer en urvriden trasa än en medelålders lite halvmullig kropp.

Peter jobbar i princip dygnet runt och hans nystartade plåtslageri Speed bygg & plåt går jättebra.
Sena kvällar står han och täcker vårt nya tak med falsad svart plåt.
När någon älskar sitt jobb syns det och jag är glad att han äntligen gjorde något åt sin situation även om läget just nu är lite ansträngt.

Själv söker jag jobb men får inte ens det obligatoriska mejlet ”Tack för visat intresse men…”
Antingen sitter Ödet och skrattar sig fördärva över mina trevande försök att ta tillbaka mitt liv som anställd och blickar på min framtid som manusförfattare, eller också går jag igenom något underligt livstest.
Fatalist som jag är stressas jag inte av mitt läge, utan väntar på vändningen.
Det löser sig säkert i slutändan, tänker jag och rycker på axlarna.

Boken jag just nu skriver på är mycket speciell och kräver mycket tankearbete.
Jag vill att det jag skriver skall beröra läsaren långt, långt in i hjärtat, och lämna en livslång tatuering där.
Kanske till och med förändra den människans syn på vissa saker.

Det har varit extremt mycket research för att återge sanningen och en del jag läst har gett mig mardrömmar.
När vi pratade om det här med att provocera läsare och publik på filmmanusförfattarskolan jag gick, kändes det som om det var något för mig.
Min lärare som haft ett finger med i mitt filmmanus skrattade när jag sade det och att min film med säkerhet skulle provocera både män och kvinnor.
Förhoppningsvis också informera.

Boken är för övrigt nästan en kopia av filmen.
Hemligheten för att klara den här karusellen av tre småttingar, skrivande av film och bokmanus, uppbyggnad och utbyggnad av hus, nystartad firma och dessutom handha rollen som älskad kvinna, det är rutiner.
Allt jag gör numera är uppbyggt av det.

Upp med barn prick sex, frukost, köra iväg ungarna till skola och dagis.
Göra hushållssysslor, utesysslor, kolla mejl, skriva skrivpuff och sedan skapa radioskugga över huset.
Skrivandet pågår tills klockan slår halv tre.
Då är det bara att hoppa in i bilen igen och tuffa iväg för att hämta ungarna som oftast är hungriga och extremt högljudda efter en dag i sällskap av tjugofem andra barn som också vill höras.

På natten när småttingarna sover och mannen rasat ihop i soffan, skriver jag med en deadline klockan två, annars blir jag övertrött dagen efter.
Det är förresten oftast nattetid det där magiska flowet kommer som tar bort hunger och törst och ger mig enorm energi, nästan euforisk sådan.
Orden strömmar över mig och fyller hjärnan in i minsta millimeter.

En del kvällar somnar jag med huvudet nere i datorn och vaknar i gryningen av kvittrande fåglar eller snickare som dunkar på huset med hammaren.
Jag skulle ljuga om jag sade att det är enkelt men det finns alltid någon som har det värre och jag är exakt där jag vill vara.
Mitt i centrum av tyfonen av händelser. Mitt liv är aldrig tråkigt, huset blir jättefint och skrivandet går sakta men säkert framåt.

Min blogg hittar du här:
www.novellbloggen--‐razaha.blogspot.com
Min hemsida:
www.anithaostlund.se

Min novellsamling PAPPERSSKÄRVOR kommer att finnas på bokmässan i samma monter
som VILDSINT och Eureka befinner sig.