Rotat oss?

Idag är vår spruckna planering fullständigt befäst.
Den där Sovjetiska 5-årsplanen vi hållit oss till under hela vårt gemensamma liv, far-är-rar och jag, finns inte längre.

Under alla våra år har vi aldrig stannat på en och samma plats mer än fem år i taget.
Idag har vi bott i detta hus i exakt 6 år.
Då åt vi frukost på köksgolvet första morgonen, köttbullar och potatismos har jag för mig att det var.
Möblerna kom under dagen och jag hade startat vid femtiden på morgonen med att tvätta ur hästtransporten innan maken återvände till Östergötland med den, för ytterligare två veckors jobb på den gamla arbetsplatsen.
Jag och fyra barn dirigerade kartonger, möbler och kokade kaffe till ett gäng flyttgubbar hela dagen och som final på kvällen, började jag och stora dottern packa upp 15 kartonger i köket för att hitta slevar, tallrikar och kastruller.

Kommande dagar var spännande, ingen telefon fanns efter Gudruns härjningar tidigare samma år och mobiltäckningen lämnade en del övrigt att önska.
Strömavbrott inträffade och innan jag begripit var säkringar, elstolpar och ledningar gick, hade jag också förstått att det inte bara var något ytterst lokalt utan en transformatorstation som lagt ner.
Något stängsel till hästarna hade jag inte, så den snälla arrendatorn fick rycka ut med extra pinnar och snören.
En provisorisk hage fipplades ihop så att fyrbeningarna kunde få slippa stallet.

Skolan skulle kollas upp och varifrån gick skolbussen?

Lagom till lördagsmorgonen var vi uppe före tuppen och tog oss i rasande fart hem-hem till gamla gården för att riva häststängsel och plocka med oss "det sista".
Något vi roade oss med i stort sett varje helg under september, med undantag av de två första, när vi fick långväga besök som skulle härbärgeras någonstans bland alla möbler på trekvart och kartonger!

Nu, efter 6 år på samma ställe, känns det att det är dags för en sanering av hemmet från tak till grund.
Eftersom jag aldrig bott så här länge på ett och samma ställe tidigare, har alltför mycket saker samlats som tidigare helt naturligt fått en ny plats och sorterats om.

Och skam att säga, vi har fortfarande flyttkartonger som inte är uppackade.