Stundtals undrar jag vad det är som gör att jag ramlar in i; Nu-ska-jag-lätta-mitt-hjärta-situationer?
Det händer lite då och då, nämligen.
Häromsistens var det en oväntad bonus vid ett i övrigt ordinärt sammanträffande.
Att de flesta drabbas av svårigheter i sina förhållanden lite emellanåt, är allom bekant men att just jag ska få förmånen av att delges dessa, är som sagt en bonus.
Jag blir rörd av att få förtroenden.
Jag blir stolt av att någon tror mig om att kunna komma med - om inte råd - så åtminstone dåd.
Eller bara vara rätt adressat för att lyssna?
Allt jag kan göra är att förvalta förtroendet och tacka för ynnesten att få delta.
Delta i något som på sikt gör mig till en bättre människa, mer kunnig och insiktsfull.
För ju mer jag får höra om mänsklighetens natur, desto mer inser jag att universella sanningar är allmängiltiga.
Det är jag glad för.
Tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Knepigt? Eller lite lustigt, kanske? Jag har också alltid varit en sådan där "förtroende-magnet". Det har varit människor jag träffat länge, det har varit människor jag träffat kort, typ på en tågresa. Det har varit många tillfällen och jag har också känt det som en ynnest att någon litar så fullt och fast på att förtroendet stannar där det lämnats.
En gång frågade jag min bästa vän "Varför?". Hon svarade bara: "Fattar du inte det? Det är ju för att du är du!" Det kanske är så enkelt.
Cicki; det är ju det jag säger - vi är mer lika än olika - du och jag!
Och självklart ska förtroendet stanna hos en, inte bli en "visa" på bygden!
Mm, det är fint och människor är underbara i all sin olik och likhet... Det är som du skriver så fint, en ynnest att få förtroendet... Kram
Att få förtroende gör att man växer som människa så visst har du rätt i att det är en ynnest
JA det är en ynnest, som man får vara glad och stolt över!
SVAR: Ingen har vetat. Får nog maila nån antikdeckare!
Skicka en kommentar