Så har det visslat förbi några dagar till, sedan jag sist hängde med näsan över datorn.
Visst har vi plockat mer bär men också hunnit knöka ihop oss - 6 stycken - i "världens-minsta-husvagn" för en natt.
En natt som blev oväntat kort för oss två föräldrar som njöt av tystnaden och sjön och lägerelden, både länge och väl.
Så väl, att jag inte var ett dyft road av att snurra frukostmackor klockan 06.01.
Solen sken obarmhärtigt starkt från en klarblå himmel, sjöfåglarna höll morgonkonsert och barnen ackompanjerade efter bästa förmåga.
Egentligen bedövande vackert men ack så kort sömnen varit!
Under eftermiddagen igår, rasslade det till i dörren och J och P kom inramlandes.
Av någon outgrundlig anledning, hamnar alltid jag och P uppe till mitt i natten. Långt efter att de två herrarna klättrat till sängs - både far-är-rar och hans gamla jobbarkompis J - då sitter vi fortfarande uppe och ugglar och tjattrar i mun på varandra?
Kul är det i alla fall.
Trots att det gått två år sedan de var här senast, plockas tråden och samtalen upp precis där vi släppte de sist.
Underbart med sådana vänner.
Imorgon styr de kosan norrut i landet.
Och jag, jag ska koka mer saft ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Med en sådan vän har man ju inte lust att sova!! Bara sitta och vara!!
Kram
Med andra ord är det precis som det ska vara. Perfekt!
Ni verkar ha bättre väder där uppe. Här är det mest regn, kvavt och åska. Men vad gör det... jag jobbar ;)
Det är kul att sitta och prata länge ibland :)
Härligt härligt, både husvagnsövernatting och väntjatter! Ha en finfin fredag!
Skicka en kommentar