Medeltiden, here we come. (Eller; jag gillar att länka ...)

Imorse fick mobilens pipande att ta mig samman och börja dagen.
Ezter annonserade sin utryckning till den närbelägna staden och undrade om jag hade tid att ses?
Tyvärr låg planeringen åt ett helt annat håll, far-är-rar skulle iväg och att ge mig iväg med fyra små huliganer för att träffa en ny bloggvän kändes inte helt optimalt.
Verkligen tyvärr men det går som sagt fler tåg, någon gång ska vi nog få till en träff!

Några timmar senare, när solen visade sig från sin bästa sida, gjordes en flexibel omplanering!
Hastigt och lustigt bestämde vi att skjuta upp tråkiga "måsten" och göra en upprepning av förra årets medeltidsäventyr.
Denna gång på Kalmar slott där det fanns barnanpassade aktiviteter eftersom Salvestaden håller stängt i år.

Här måste jag ge min båtbyggarvän en eloge, för att han ledde mig på rätt spår.
Han och familjen skulle dit förra veckan - och hade också varit där!?!

Eftersom solen stod som högst när vi väl var framme, omgrupperade vi så att jag fick det stora nöjet att lotsa de två äldre sönerna runt genom alla utmaningar som slutligen ledde till en högtidlig dubbning, medan far-är-rar axlade pysselrollen i Vasaverkstaden med de två yngre.

(Min man är om möjligt än mer ljushyllt än vad jag är och dessutom troligtvis av vampyrsläkte eftersom han skyr stark sol ...)

Jisses vad roligt vi haft!
Vet inte vem som uppskattat det mest, jag eller barnen?
Sheriffen var beredd att satsa mig (!) i kampen med Svarte Riddaren i ett parti luffarschack, som sonen sen ändå kammade hem, tacknämligt nog.
Pysselkungen agerade gentleman och spelade för att befria en stackars flicka som satt i stupstocken - och vann även han!

Fröken Majblomma pysslade ihop halsband, lyssnade på sagor och såg förundrat på alla utklädda aktörer som spelade sina roller av tjänare, gycklare, riddare, prinsessor och härold.
Bam-Bam var fullständigt livsfarlig i sin iver att vara överallt och samtidigt och jämt, när han inte målade svärd och drog ut i väpnad kamp med sina bröder.

Sheriffen gick modigt upp i envig mot Svarte Riddaren och fick sin motståndare på fall mer än en gång.

När väl dubbningen var över, påminde jag Pysselkungen om att hans vän V med storebror, båtbyggarens söner, varit med om samma sak.
Döm om min förvåning när Härolden strax bakom mig säger, "De pojkarna kommer jag ihåg!"

Av någon anledning hyser jag viss misstanke om att även mina söner kommer att vara ihågkomna ett tag till, bland all hundratals barn som genomgått denna sommars väpnarutmaning på Kalmar slott!