söndag 12 juni 2011

"Liljeholmens" blinkar till hos Mångmamma

Vissa dagar börjar bra, accelererar sakta upp till någon form av topp för att sedan därefter dala mot bottennivåer.
Idag var det en sådan dag.
Morgon med sovläge länge, lugn frukost eftersom minihuliganerna redan var utfodrade, supertrevlig lunch och lek med Freundin och co och så den sega nerförsbacken mot nattning.

Jag har de senaste veckorna blivit mer och mer irriterad över småttingarnas galopperande runt i huset när jag först vänligt men bestämt, senare mer och mer tjatbetonat, bett dem röja upp sina leksaker, studsa i pyjamas och komma in i badrummet för tandtrollsanering.

Vi pratar inte om några nymodiga konstigheter här!
Ritualerna ser likadana ut som på de två äldsta barnens tid.

Jag har blivit än mer störd över min egen oförmåga att "tagga ner" och istället regelmässigt begå generalfelen som stressade vuxna gör - höja rösten, höja den lite till, för att slutligen gasta så håret står bakåt på ungarnas huvuden.
Hjälper det tror ni?
Nej, knappast!

Nya grepp måste alltså till för att bryta ett snart välcementerat och trist beteende - både hos mig och mina små.
Efter ihärdigt grubblande kan jag se ett flertal anledningar till varför det ser ut som det gör just nu!

1) Jag är trött! Vårterminen har varit lång och känslomässigt påfrestande - av flera skäl.
2) Friheten är inom räckhåll - sommarlovet hägrar - vilket gör att de flesta barn rasar runt som ystra kalvar!
3) Jag längtar extremt mycket efter det där som brukar kallas för egentid - jag vill verkligen pilla mig i naveln i timtal utan att bli störd och avbruten var tredje minut! Jag har börjat vänja mig vid mitt eget sällskap och insett hur skönt det är att agera som en egen individ, vuxen till på köpet, utan ett krävande och uppmärksamhetspockande bihang i knähöjd!
4) Självklart har jag förträngt allt om hur mitt löjligt höga blodtryck påverkar mig - när det är omedicinerat - vilket det är sedan månader tillbaka eftersom jag aldrig kommer mig för att boka läkartid åt mig själv!

Det sistnämnda är faktiskt värst!
Av erfarenhet vet jag med mig att ett par tre veckor brukar kunna jämna till mitt humör så pass att jag är trevlig större delen av dygnet - istället för bara mellan 09.00 och 15.00!
Om jag knaprar låga doser av blodtryckssänkande medicin.

Egentligen är jag en rabiat tablettmotståndare, sämre pillertrillartant får man nog leta efter men just nu är jag beredd att droga ner mig till apstadiet för att bli lite "lugn och fin".

Min familj behöver det!
Troligtvis mitt hjärta också..?

8 kommentarer:

Lippe sa...

Det finns piller av en anledning! Så lägg undan tvekan nu och ta dej till läkaren för innan dess är det ingen ide att försöka handskas med övriga problem.
Det är inte många som gillar att ta piller, de flesta av oss känner sig förgiftade och obehagliga men ibland måste man. Inte skulle du tveka att ge någon av de varelser du har ansvar för en livsnödvändig medicin? Varken djur eller människa?
Så var rädd om både hjärta och psyke och fatta luren!
Kram

Gafflan sa...

Uj! Vissa dagar står man knappt ut med sig själv och egentid är ju guld värd om så bara för en kvart.
Ta nu och boka läkartid och få dina piller, jag tror det är bra både för dig och familjen. ;D
Stor kram

Barnens Hjältar sa...

Du, jag känner igen mig i varenda känsla du beskriver. Ang höja rösten så resonerar jag (för min egen skull) att man är inte mer än människa och man orkar inte vara pedagogisk i all evighet. Jag vet föräldrar som har ett eller två barn som gör likadant (inte alla) så jag tröstar mig ibland med att jag har det där gånger sex. Snart sju för Milla blir ju större ;-)

Just den här tiden efter en termin och man bara längtar till sommar och ledighet så tror jag tålamodsbägaren rinner över lite lättare än normalt sett.

Ha en fin dag!

Milla sa...

Jag blir alltid så glad då jag läser dina omformuleringar av vardagslivets nedgångar. Navelskåderi är för mig (i min sits)en överskattad sysselsättning men om jag kunde så skulle jag skänka dig en hel säck med egentid :)

Det där med piller i lagom dos kanske inte är en dum idé...det har t o m jag fått böja mig för.
Om inte för din skull så, eller näe! Faktiskt Just för Din skull så att du orkar njuta av att dagarna med navelskåderi då sommarens varma dagar lugnar ned de små ystra till ett behagligare tempo =D
Kram

Mamma Mimmi sa...

Käraste Mångmamman! Du vet lika bra som jag att konsekvenserna av obehandlat högt blodtryck kan bli betydligt värre än en stingslig-tjat-mamma och det vill vi inte höra talas om. Se så, pallra dig iväg till vårdcentralen - pronto! Kram Mimmi

Småländskan sa...

*ler*... men du vet på vilket sätt jag ler.
Kram mångis

Mångmamma sa...

Ni har helt klart rätt!
Självklart ska jag ta mig i kragen och få hem lite piller - igen! Vet att de hjälper.
Dessutom är det ganska behagligt att sukta efter det jag inte har. Samtidigt som jag inte skulle vilja vara utan det jag faktisk har.
Ni vet, det där med att gräset är grönare och så där...
Idag har det varit en mycket bättre dag i alla fall, kan ju inte bli annat när far-är-rar kommer hem med 10 blodröda rosor, bara så där!
Och dessutom städar upp barnkammaren tillsammans med de små medan jag roar mig på bibblan i ensamt majestät!

Det var det där med att bryta trista vanor..

Cicki sa...

Vad bra att du kom på roten till det onda. Högt blodtryck är inte att leka med så hoppas nu din insikt gör att du kommer iväg till farbror/tant doktorn.

Jag har också i alla år varit motståndare till att äta tabletter. Tog knappt någonting ens till huvudvärk förr. När värken kom så testade jag akupunktur med eller utan ström, akupressur och olika sorters massage. Det är bara att inse att numera när jag knaprar i mig ca 10 mediciner om dagen så mår jag bra. Bättre än utan medusin i alla fall.