Kalenderbitare?

Det här med att antingen vara en planerande-, eller icke planerande person, blir väldigt tydligt när det vankas ledighet.
Jag betraktar mig som en rutinmänniska, med stor anpassningsförmåga, vilket är en nödvändighet om man som jag har en knippa andra små att ansvara för.
Samtidigt har jag inga som helst problem med att sjunka käpprätt ner i såsighetsmooden.
Till att börja med . . .

Långa sovmorgnar, sena kvällar, lite för gott att äta och dricka, ta dagen som den faller sig - inga problem alls.
Ändå visar det sig som tydligast så här inför far-är-rars kommande semester, vem som har svårast för att boka in- och upp sig.
Att hela dagarna leva efter en tidsplan, med möten efter möten och dagliga deadlines att hålla, gör givetvis att han uppskattar att inte ha några som helst "måsten och borden" inplanerade.
Vare sig det gäller jobb eller trevligheter.

Tyvärr blir det frustrationskrockar av det hela.
Då spelar det alls ingen roll (i Skymningslandet) att jag fattar varför det ser ut som det gör.

Jag behöver en plan!!!