Hur kan det fortfarande slås upp som nyheter att barn hjälper till försvinnande liten tid hemma och att flickor är minimalt bättre på det än pojkar?
Det är så uselt att de lata, överstressade, curlande föräldrarna fortfarande inte lärt sig att veta hut!
Och främst - sina barns bästa!
Själv börjar jag bli matt vid tanken på att ta upp frågan och ämnet ännu en gång här i min blogg - eller i någon av mina publicerad krönikor!
Barn vill vara behövda!
Barn vill hjälpa till!
Barn vill lära sig nyttigheter!
Om alla bara insåg att det är en självklarhet att alla boende under samma tak har ett ansvar att få det gemensamma att flyta - då skulle diskussioner om hur mycket det är värt att bära ut soporna, plocka av matbordet eller sortera in sin egen tvätt inte förekomma.
Inte heller förbittrade mammor (jo, pappor också fast inte lika ofta), som grymtar ilsket om hur jobbigt det är att styra upp hemmet efter alla andra.
Någon extra veckopeng får ungarna inte för att de tar ett varv med dammsugaren i sina rum, det är en självklarhet att de ska lära sig att ha det rent omkring sig.
Visserligen slåss vi ihärdigt om upplockningen varje kväll men någon gång framåt 12-årsåldern brukar det sitta, då inser de att mamma eller pappa inte tänker rota fram deras borttappade grejer åt dem!
Under resans gång mot vuxenlivet är det ju rätt bra om man som förälder bankar in lite matnyttiga kunskaper också, som hur en tvättmaskin eller diskmaskin funkar, hur man hittar fram till städskrubben och att byte av dammsugarpåsar inte är förenat med explosionsrisk.
Nej, jag tycker inte att barn ska ha något extra betalt för att de gör helt vardagliga sysslor hemma.
Vissa familjer har märkliga belöningssystem där varje hundpromenad, disktrasevarv över matbordet eller utbärning av sopor till soptunnan premieras.
Varför?
Resultatet blir ju bara på sikt ett evigt förhandlande om hur mycket det ska vara värt att bädda sin egen säng, klippa gräset på en radhusplätt eller vattna blommorna.
Jag begriper det inte!
Ska vi ta det en gång till?
Barn vill vara behövda!
Barn vill hjälpa till!
Barn vill lära sig nyttigheter!
Så enkelt är det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Och som alltid så anser jag att du har rätt =)
Förresten! Ett färskt exempel... från i fredags. En vän hade med sig två av sina barn till mig, de skulle alla tre hjälpa mig att packa det omtalade förrådet (omtalat lite grand i bloggen och mer på annat håll). Barnen tyckte det var jättekul, tills det inte fanns något mer att göra. "Neej" sa grabben, "det är inte roligt här, jag vill gå, vi har inget mer att bära!". Jag blev så fascinerad. Det var INTE tråkigt pga att jag inte hade spel eller leksaker, utan av orsaken att de inte kunde göra mer.
Vi har ett schema hemma. Varje barn har två dagar i veckan som de ansvarar för städning på över- respektive undervåning. Övervåningen innefattar dammsugning, ta ut sopor, diskmaskinen samt duka. Undervåningen omfattar tvättstugan samt dammsugning nere. De behöver inte dammsuga i sina syskons rum utan det gäller allmänna ytor. De stora barnen har lärt sig att göra sina sysslor utan att jag ens behöver säga till men de små får jag tjöta på. Gör de inte sina sysslor får de ingen veckopeng punkt slut.
Så här har vi kört ett par år och det fungerar bra.
Bra rutet. Som vanligt!
Esbe; En riktig solskenshistoria.
Barnens; Alla sätt är bra utom de tråkiga och huvudsaken är att ungarna verkligen får ett hum om hur det är att sköta ett "hushålle".
Cicki; Tack, :)
Basta!!! Storebror har just funderat klart på vad han ska bjuda på till middag... Och ve Storasyster om hon försöker hjälpa till... Det är hans dag! Mycket bra skrivet... Kram
KaosJenny; Bra där med egna matlagningsdagar! Här får de små än så länge vara med på rullande schema, hacka, röra, duka, plocka fram...
Tack och kram tillbaka!
Klart som fasen att barnen ska hjälpa till. Lönen är ju "trivsel" för hela familjen.
Sv; jo stora tjejen postade sitt kuvert 2 dagar före 18-årsdagen, för ett och ert halvt år sen, för att det skulle ändras samma dag hon fyllde 18 år ;))
Kramiz
Mina grabbar vet jag inte riktigt hur det gick till med!? Antar att det har att göra med att modern blev sämre och sämre för att till sist bli helt liggande. Mina grabbar lagar mat, städar och gör allt det andra i hushållet lika naturligt som att de själva torkar sig i röven :) Här är ingen bestämd turordning eller dagar utan här kör vi tills det är färdigt och det funkar! Nu när jag kommit på benen men ändå inte är helt stark ännu så blir det mer och mer att jag gör det jag klarar och de resten.
Jag njuter av att göra hela matlagningen själv och sedan slå upp ytterdörren och ropa in dom till lunch och middag!!
Och dom njuter på att se mej njuta!
Och om jag tar Jonny D ojämna veckor så kan ju du ha honom jämna?? Passar det? Hehehehe!
Inte för att livet begåvat mig med några egna barn men jag tror banne mig att det där var bland det sundaste synsätt jag läst!
En 6barnsmamma; Visst är det så.
Lippe; Samarbete och empati har du lärt dem, det kommer att ta dem långt! Och om Jonny D - Bra plan! :)
Märta; Tack! Vad skönt att det är fler som tycker som jag - med eller utan egna ättelägg! Alla barn (som-bara-är-likadana-som-vi-andra-bara-mindre), mår bäst av att få vara med! Om faktiskt både roliga och tråkiga saker - hur ska de annars lära sig???
Härligt att jag inte är ensam om att tycka så.
En väns syskonbarn är bortskämda både med pengar och att inte göra något hemma.
resultatet har blivit att det ser ut som Jerusalems förstörelse i deras lägenheter nu när de flyttat hemifrån.
Mina barn går i min hårda skola och har lärt sig att hjälpa till från den dagen de kan.
Titta på den här filmen på youtube där Lilleman dammsuger, blott 1,5 år gammal.
http://youtu.be/iwlFwZ33oIo
razaha; Underbar liten städkille. Är inte ett dyft förvånad över att du kör på samma sorts linje som jag heller...:)
Och bortskämda och söndercurlade barn finns det alldeles för gott om!
Synd om de barnen!
Och jag håller med också!
Shirouz; Tack. Då är vi fler med åsikter - och det är alltid bra!
Ja, du vet ju vad jag anser om curleri.. Kan knappt stava till det. Träffade ju mina gamla klasskamrater i helgen, vi växte upp i en helt annan tidsanda (slutet av 60-talet och så hela 70-talet) Diskuterade detta i lördags, och kunde konstatera att våra föräldrar aldrig hört talas om curling på något plan. Vi skötte oss på det stora hela (ja ja, konfirmationsresan till London med endast prästen som vuxen med kanske spårade ur en aning.. men inget allvarligt hände och vi var lika många med hem igen) Vi sammanfattade vår uppväxt utan curlande föräldrar som fri, lycklig men med ansvar! Alla överlevde och det har gått bra för oss! Ha det gott och Trevlig Midsommar! Kram!
Skicka en kommentar