Alla vägar bär till....Småland?

Som jag senast i förra inlägget berörde, är världen liten.
Bara det att jag inte fattat HUR liten den verkligen är!
Jag var nyss och handlade i den lokala affären.
Stod där i kassan och skulle betala när jag får syn på ett bekant ansikte.
Självklart hejar jag, så där som man gör på en liten ort, utan att ens försöka sätta namn på ansiktet.

Det är bara det att "ansiktet" kommer fram och undrar om det inte är jag som är jag?
Jag, som skriver krönikor och nu även ska skriva under sommarens lördagar - tillsammans med henne och ännu en kvinna?
Där och då faller polletten ner, jag inser med en gång varför hon känns så bekant.
Vi är i stort sett grannar sedan några år!

Imorgon finns det stor chans att jag och en "kollega" dricker kaffe ihop och pratar i mun på varandra!
Behöver jag säga att hon verkar supertrevlig?
Eller att hennes yngsta son är jämngammal med min Sheriff?
Eller att vi båda bott i samma stad, för länge sedan?

Kan bli bra det här, riktigt bra!