För 11-12 år sedan, hade jag utsläppet av hästar i det stall jag och två kompisar hyrde.
En fjording, en shettis och en ohemult massa islänningar skulle pytsas ut i sina respektive hagar.
Strax ovanför stallplan låg en 70-väg i nerförslut och nästan uppe vid vägen låg grinden in till den hage jag skulle släppa ut två av hästarna i.
I stallet bodde också en minigris vid namn Asta Kask som sprang lös och ledig runt som hon ville.
Tyvärr kom hon på den briljanta idén att rusa under hästarnas magar just som vi var på väg ut genom dörren, vilket resulterade i att den gamla islänningspojken fick spader och skulle dra.
Jag höll emot för allt vad grimskaftet håller - och även för mer än vad mitt högra långfinger höll!
Tack vare denna kraftmätningen, fick mitt finger sig en rejäl törn och blev präktigt blålila på kort tid.
Nåväl; jag hystade ut hästar, mockade och åkte till jobbet.
Timmarna gick och fingret antog groteska proportioner, så framåt kvällen åkte jag in till akuten där läkaren klämde och drog samt motvilligt skickade mig till röntgen.
Att det skulle vara brutet trodde han inte eftersom jag inte sa så mycket när han kände på det.
Plåtarna visade att fingret var av på snedden, från fingerled till fingerled.
Väl tillbaka ville han gipsa eländet, något jag kraftfullt satte mig emot.
Hur skulle jag kunna köra bil med en gipsad högerhand hade han tänkt?
Kompromiss kom till stånd, en gipsskena som skulle sitta kvar i minst två veckor.
Behöver jag säga att jag fick spel på skenan efter tre dagar?
Elastisk linda fick räcka, annars var det svårt, för att inte säga omöjligt, att både mocka, köra bil och laga mat.
Nu har grannfingret börjat likna sin gamla brutna kompis, blålila och abnormt svullet.
Men till någon akut tänker jag inte åka så länge jag kan självläka skrället med just elastisk binda och hästliniment.
För tävlingshästar!
Och brutet - det är det nog inte.
Har jag bestämt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är väl ingen idé att man säger att sånt där kan straffa sig när man blir äldre. Nej, jag tänkte väl det. Brutna fingrar är ju inget att bry sig om.
Cicki; Brutna fingrar får banne mig läka och mitt finger är "bara" stukat! Tror jag..:)
Jag bröt min lilltå så att den stod rätt ut en gång. När jag ringde in fick jag veta att det enda de gjorde var att tejpa upp den mot den brevid så det gjorde jag och det läker ju till sist men en underlig knöl har jag.
Om du tror att den är bruten ska du åka och kolla för det beror ju lite på hur den i så fall är bruten om den behöver omvårdnad.
Så lång tid tar det nog inte om du åker in en söndag förmiddag så tror du som sagt var att det är brutet så åk och kolla!
Man SKA vara lite rädd om sej oxå!
Kram
Ska du inte åka in och kolla för säkerhets skull......? :o)
Men aj! Var rädd om dig och åk in och kolla upp det om hästlinimentet inte biter!
Skicka en kommentar