Efter ha kört som ett skållat troll en 100 mil eller så, de senaste två dagarna, har jag underlag för att helt (o)vetenskapligt kunna göra en bedömning av andra bilförares färdigheter.
Själv kör jag givetvis alltid säkert, laglydigt och utan fara för liv, lem eller plåt! (Hm!)
Vi kan ju prata lite tystare om Saaben jag parkerade i ett ekstaket, Cortinan jag tog med mig en bit Gunnebostängsel med och Mercan jag övade terrängkörning med.
In i en telefonstolpe!
Preskriberade företeelser, numera!
Men annars...är jag en säker bilförare!
Tyvärr är det mer än vad jag kan säga om vissa söndagsbilister i övre-övremedelåldern.
Eller kanske snarare i tämligen hög och aktningsvärd ålder.
Idag hamnade jag bakom en liten farbror som knappt nådde upp över ratten som framförde sitt blankputsade fordon av äldre årsmodell i den vådliga hastigheten av 45 kilometer i timmen.
På 100-väg!!!
Dessutom en sådan här eländig väg som har 2-möter-1-fil, i skift.
För många år sedan befolkades mina dåvarande kvarter av en lite vithårig dam, också i knapp ratthöjd, som faktiskt var undantaget som bekräftar regeln.
Hon fegkörde minsann inte, där fladdrade det i barnvangssuffletten när hon studsade över fartguppen i sin lilla bil.
En mörkblå Cortina faktiskt, det enda sympatiska med den damen.
Jag hoppas att jag har vett att sluta köra bil innan jag börjar tycka att det går lite väl fort fram om jag kör fortare än 30 kilometer under angiven hastighetsgräns.
Än så länge är det ingen risk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Dessvärre är det nog svårt att inse själv när det är dags att parkera för gott. Men inspirerad av dina kloka ord blev det ett eget litet inlägg om gubbar i trafiken..
Åh, vad jag tror att det blir svårt att inse att det är dags att ställa bilen! Man kommer nog alltid att tycka att man kör bra!
Jag känner ingen äldre som ställt bilen frivilligt.
pappa K och Lippe; Tyvärr är det nog svårt att inse hur åldern tar ut sin rätt, ändå hoppas jag att jag har vett att lägga av i tid!
Skicka en kommentar