fredag 1 april 2011

Mammografi

Jag har redan blivit kallad två gånger tidigare.
Då har det passat illa, antingen har jag varit ammande eller gravid.
Nu har jag avslutat den delen av mitt liv, inga fler minihuliganer och inga fler små bröstgnagare.
Alltså var det dags att klampa iväg och klämma ut brösten till tallriksstora plattor i en märklig maskin.

Nej, det gjorde inte ont.
Möjligtvis skulle jag kunna påstå att stramade något men ont, nej.

Självklart är jag kopiöst odödlig, som de flesta andra men runt omkring mig existerar faktiskt de där undantagen i statistiken.
De som faktiskt har knölar, cystor, bortopererade delar av - eller hela bröst, strålbehandlade och även de som förlorat kampen.

En av de kvinnorna som förlorade har jag skrivit om tidigare.
Flera andra finns kvar i sina bloggar, där deras liv och kamp porträtterats.

Utöver det djupt tragiska på familjenivå är det synd och skam att mänskligheten kan ta sig till månen och tillbaka, utforska djuphavsgravar, konstruera massförstörelsevapen, operera in konstgjorda organ i kroppen - för att inte tala om alla kosmetologiska ingrepp - men ännu inte hittat gåtan till hur vi stoppar cancer.

Om två veckor får jag veta hur temporärt odödlig jag är...

10 kommentarer:

bloggtant sa...

Jag håller allt jag har..tummar, lilltår, håtussar osv på att du är frisk

Cissa sa...

Ja, det är helt otroligt att man inte har lyckats knäcka cancergåtan helt och fullt ännu, trots att så mycket tid och pengar satsas just på denna typ av forskning.

Och man inbillar ju sig hela tiden att det händer inte mig...

Sen är det ju lite konstigt att det är så olika beroende på var man bor. Jag har inte blivit kallad än, trots att 40-strecket är passerat.

Håller tummarna för att den temporära odödligheten håller i sig länge än!

solveig sa...

Heh, jag har varit oräkneliga gånger tycker jag i alla fall, på mammografin. Nu senast i februari. Glömmer oftast bort att det ska komma ett kuvert två veckor efteråt, eller så lyckas förträngningsmekanismen perfekt. Det har varit fint varje gång, inget att anmärka men jag undrar lite oroligt hur bra det är i längden att låta stråla sina tuttar.. antingen får man cancer pga av det eller pga ålder.. hm hm. :-)

Lippe sa...

Varje gång jag varit så brukar jag tänka att jag ska bli bättre på att känna efter knölar och hålla koll på behagen och gör det kanske i en månad. Är väl inte så orolig då....
Lycka till men du får säkert ett bra svar!
Kram

~ ♥ Flerbarnslivet ♥ ~ sa...

Åh, den dagen bävar jag för :( tror att det ska göra ont.
Håller tummar, tår och hår på att allt är som det ska. Tror nog att du är odödlig, med all denna penicillin ni har käkat i vinter. Hoppas det är över med flussen nu.
Kramiz och ha en fin helg ;)

Småländskan sa...

Oj det var alltså första gången
för dig att bli tutt-till-plattad?Det har jag upplevt många gånger. Inte speciellt skönt, men viktigt och vettigt att gå igenom det. Och att få ett kuvert efter 2 veckor, njae, det vet jag inte om jag fått. Skulle tillplattandet visa något "avvikande" skulle jag fått ett sånt kuvert. Tack och lov har jag inte fått det!
Däremot har jag två väninnor som drabbats av bröstcancer, men de har fixat det. Den ena fick sitt ena bröst helt bortopererat, den andra en s.k. tårtbit. Båda lever idag ett helt vanligt liv, inga som helst komplikationer, alltså helt friska! Och det är flera år sen de drabbades. Så.. en "knöl i bröstet" behöver inte betyda det värsta.

Fighter sa...

Håller tummar och tår.

...å så kramas jag!

KaosJenny sa...

jättebra att man blir kollad, jag har inte blivit kollad än men det kommer väl. Det går nog bra Kram

Mångmamma sa...

Vad gulliga ni är!
Sen undrar jag också; vid vilken ålder blir man kallad för första gången i ert landsting?
Här i Kronoberg är det efter 40 fyllda och sedan vartannat år en bit framöver.

Småländskan sa...

Tror det är så i mitt landsting också!