God morgon, Magistern! God natt, bloggläsare!

Stundtals skulle jag behöva någon som sa åt mig på skarpen, så att jag verkligen kom i säng i skaplig tid om kvällarna.
Jag skulle ju bara...känns det igen?

Just ikväll resulterade det i ett mejl till en av mina två lärare jag har starkaste minnen av.
Min svensklärare under högstadietiden som åkte vespa till skolan med störtkruka på skallen.
Som fick oss elever att känna hur sur en citron kunde vara bara genom att gestalta hur han skar upp den och sedan tog en tugga.
Eller som faktiskt verkade uppskatta mina taffliga försök i den skönlitterära genren, under alla uppsatsskrivningar när jag hade svårt att begränsa mig.
Skulle faktiskt vilja hålla honom delvis ansvarig för min sagoberättarvurm.
Det hände att mina uppsatser lästes upp högt inför klassen, något jag bara tyckte var smickrande och roligt!

Under gymnasieåren försökte han banka in lite tyska i skallen på mig, med varierad framgång måste jag tillstå.
Nog för att jag begriper det mesta jag läser, eller enklare vardagskonversation - talar eller skriver själv däremot - det undviker jag!

Den andre läraren jag har starka minnen av har jag redan berört när jag publicerade mitt Nationaldagstal jag höll för snart två år sedan.

Ja, så kan det gå när en mångmamma inte tar sig i kragen, slänger sig på ledig kudde och kastar sig över lånade böcker, utan börjar googla namn.
Nu är det definitivt God Natt!