Ett svävande och trött; Tack!

Jag känner mig som ett mellanting av urvriden, sur disktrasa och en rutten spunk just nu.

Ni har varit fantastiska med alla era kommentarer på de senaste inläggen och själv orkar jag inte masa mig runt på en bloggturné ikväll och hälsa på, långt mindre ge er de svar ni förtjänar!
Tack.

Det har varit rivstarter hela dagen, flera stycken, efter varandra och nu är jag rätt sopslut.
Hårfager vill visst inte bli riktigt frisk igen - eller egentligen är det nog precis det hon vill - hon blir det bara inte.
Febern återkommer regelbundet som en boomerang varannan dag.
Igår funkade det att leka på förskolan, idag inte.

Eftersom jag har bokat om ett eget läkarbesök fyra gånger redan, vägrade jag göra det en femte gång.

Tusen tack storadotter för att lilltösen fick kura ihop sig i din säng idag!

Ja, sen har det varit det högst vanligt normala flängandet med hämtningar och lämningar och mat och....ja, ni vet hur jag brukar gå på!
Fem vändor ner till byn idag, plus en tur till staden.
Blir en sisådär 17-18 mil i bil.
Idag.
Tar lite tid det där.

Nu är små nedstoppade i diverse sängar, Hårfager i min, Bam-Bam, och Pysselkungen skavfötters i den senares och Sheriffen inne hos sig.
Storsonen ugglar på sitt rum och i ärlighetens namn, vad är det som säger att man prompt måste sova i sin egen säng?
Själv hamnar jag nog i makens, eller kanske skavfötters med dottern i min egen!?

Sömn är och förblir hårdvaluta i en mångbarnsfamilj!