Med risk för att trampa på en del ömma tår, väljer jag härmed att spy galla över verkliga ynkryggar och gnällspikar!
Absolut inte att förväxla med människor som är sjuka på riktigt, har råkat ut för oförutsedda olyckor (som om de någonsin var välkomna?), eller övriga som på grund av funktionsnedsättningar av vitt skilda slag inte har någon valmöjlighet, utan är - tyvärr - hänvisade till samhällets försorg och godtycke.
De människor jag avser, är de där som bestämt sig för att; alla är emot mig, världen är ond, mina föräldrar tyckte inte om mig, jag hade bara enfärgat Lego när jag var liten så jag är i min fula rätt att gnälla/stjäla/supa/droga/ynka/tycka synd om mig själv!
GE ER!!!
Ja, världen är orättvis.
Ja, alla kan inte både vara smarta, snygga och rika.
Nej, alla andra är inte alltid lyckliga jämt och ständigt, fast de håller masken och garden uppe.
Nej, alla har inte samma tur/förmåga/självkänsla/tillit till sig själv och sin omgivning.
Taskigt fall!
Djungelns lag är lika förhärskande nu som för årmiljoner sedan, bara lite dekorativt maskerad.
Och ja, jag är i vissa lägen en urusel medjamsare eller pedagog om man så vill!
Jag tycker, har tyckt, kommer att fortsätta tycka att alla - var och en - har ett ansvar för sig själva och sina medmänniskor.
Att försöka fatta beslut som inte skadar andra.
Att försöka fatta beslut som inte sårar.
Att försöka leva sitt liv så vettigt som möjligt och inte upprepa sina föräldrars värsta och sämsta sidor.
Eller för all del, revoltera långt ut i Häcklefjäll, bara för att göra tvärtom!
Och ja, ikväll är jag varken grinig, ilsk eller särskilt PMS,ig - bara heligt förbannad på tramsande vuxna som inte har vett att försöka se bortom sin egen horisont!
Och även om det finns tusen och åter tusen skäl till varför människor beter sig som idioter, är det alltid extra vedervärdigt när det finns barn med i bilden.
Det kommer jag aldrig att stillatigande se på!
Amen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Bra talat!
Oj!!!
Underbart inlägg!!
(Som om du någonsin släppt ut något annat;-)
Jag är liksom du gräsligt trött på fjompor!
Det går inte att skylla sitt beteende på någon annan.
Bara att erkänna sitt sämre utgångsläge...
Taskig barndom är till exempel inte en ursäkt för att låta resten av sitt liv gå åt h-vete.
Det är inte bakgrunden som skapar framtiden.
Det är bakgrunden som ger erfarenheter inför framtiden.........
Och erfarenheter är ALLTID bra att ha!
Ha det gott :-)
En stilla undran bara, var du en liten rebell redan som barn?
Kramis
Fasching; Tack, du brukar ha rätt mycket vettigt att säga själv.
Småländskan; Förvånad?
Katarina; Vad skönt att vi är fler som "ruttnat" på mjäkigt beteende och visst är det så att av erfarenheten bör man dra lärdomar.
Inger Marianne; Ja - och nej!
Jag har nog alltid haft mycket integritet men fram till mitten av tonåren gjorde jag för det mesta vad som förväntades av mig.
Efter det blev jag heltidsrebell!
En rätt gapig sådan, :)
Nej! Inte alls förvånad. Eller kanske lite *s*
Småländskan; Har sett och läst/svarat dig per mail!
Jag som förskollärare hade anmälningsplikt på om barn for illa, eller bara vid misstanke om att de gjorde det! Jag hann göra några anmälningar.
Om man på sin förskola hade ett barn som for illa utan att man anmälde det kunde man åtalas för det.
Jag behövde aldrig det hotet över mej för att anmäla.
vad jag ville komma till är att underlåtenhet att agera när barn far illa borde vara straffbart för alla!! Då kanske inte så många mormödrar blev rånade!!
Kram på dej, att du låter vresig stör mej inte ett dugg, det ger hopp!
Lippe; Kan bara hålla med om att det vore underbart om vi verkligen kunde få en fungerande och vettig underlåtelseanmälansplikt/lag i detta land!
(vilket fantastiskt härligt långt ord det blev!)
Barn som far illa ska uppmärksammas.
Och det i tid!
Bra att jag inte skräms med min vresighet heller.
Tack!
Tack för kramarna du lämnade hos mej!! De gör nytta..
♥
Lippe! Jag tycker ni som förskollärare är helt underbara, fantastiska! Jag bor ca 100 m från mitt barnbarns dagis. Jag undviker att visa mig där.
Men för en tid sen såg barnbarnet mig, ville följa med mig hem...och det var helt ok för mig. Dagisfröknarna känner mig, vet vem jag är och de tyckte också att det var ok att lillen hängde med mig hem. Så blev det.. utan att jag fattade...att
...dagen efter fick den ansvariga dagisfröken en massa skit från sina kollegor, från chefer och andra... att hon hade tillåtit mitt barnbarn att följa med mig.
Jag tycker det är bra med den kontrollen, jag respekterar det, jag vet att den är nödvändig.Men jag var så satans naiv att jag trodde det var ok bara genom att dagisfröknarna kände mig. Numera vet jag vad som gäller, därför undviker jag att visa mig där, undviker att dagisfröknarna utsätts för detta.
Jag undrar mest vem som retat upp dig så....:-)
För övrigt håller jag med dig i allt. Alla måste ta ett eget ansvar för hur man lever sitt liv.
Jag tittade bara in som hastigast här, innan lunchen och oj!
Jag fick tusen tankar i huvudet, (som jag kanske kommer tillbaka och skriver ner här, om tiden vill)
men om jag ska fatta mig kort:
Bra rutet!
Jag skrev ett inlägg på min blogg, i stället, för hade jag skrivit här, så hade det blivit för långt... Tack för inspirationen!
Shirouz; Mycket bra fortsättning/vidareutveckling inne hos dig!
tack själv!
Skicka en kommentar