Skön start på sportlovsveckan.
En hel timme tidigare än normalt, svängde jag benen över sängkanten för att studsa i kläderna, galoppera ut till en iskall bil i 14 minusgrader och köra in far-är-rar till stationen, en nätt tripp på dryga 4,5 mil.
Lika piggt och glatt var det att pytsa i bensin i tanken och raskt hänga sig på låset på verkstaden, strax före öppningstid, för att få en halvljuslampa bytt.
(Tjänstebilen.)
När jag ändå var i farten kunde jag ju passa på att handla färska frallor och potatisen jag missat att släppa hem.
Fast jag ogillar okända affärer, tar så himlans lång tid att virra runt för att hitta rätt varor.
Klockan åtta var jag hemma igen hos de glada och nyvakna små, storsonen som skulle ha koll sov som en gris däremot.
Nu känns det som om halva dagen redan gått och för mig har den ju det.
Veden är inne, djuren matade, barnen ligger utspridda över köksgolvet och har angripit penslar och målarfärg och producerar teckningar på löpande band.
Dags för eftermiddagskaffet...klockan elva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men 11 kaffe ska man ju också ha, så helt fel är det ju inte :)
Herreminje, vilket ös det är på dig.
Blir trött av att bara läsa om det.
Ta en rejäl kaffestund och njut./E
Håller med Ezter! 11-kaffe är ju ett väl känd tradition!
Kramen!
Nu ska jag ta 12.37-kaffet!
Oj, Oj, vad glad jag är att min patron är hemma. Han tar ut hästen, kokar kaffe, tar in ved, tänder i spisen och pannan innan jag vaknat, och kommer ner till min första kopp kaffe. Tänk vad det är härligt när de små blivit stora och utflugna! I dag har jag bara lagat många pannbiffar till lunch, eftersom den yngste är på besök för att hjälpa patron att kapa ved. Snart blir det kaffe också. Så har jag det! bra eller hur?
Du kommer nog dit en dag du också.
Kram, Inger
Skicka en kommentar