Mormor Märta

Jag, som har ett minne något bättre än en hästs, har gjort mitt bästa för att förtränga dagens datum och vad det egentligen betyder!

För tolv år sedan satt jag på en buss i Östgergötland för att ta mig till jobbet.
Min mor ringde och meddelade att min mormor just stilla somnat in, hand i hand med min mor.

Allt jag kunde tänka var, att just stilla - det hade hon aldrig varit tidigare.
Min mormor var ett rivjärn.
En sådan som gjorde som hon ville, tog varje chans när den dök upp, en sådan som inte backade för något.

Kanske jag har fått min jävlarannama från henne?
Kanske inte?

Hon föddes strax före första världskrigets utbrott, hon var inte önskad.
Hennes far lär ha sagt att det vore bäst "om hon stoppades in igen", när det visade sig att det var ännu en flicka i familjen.
Hon fick växa upp hos sin mormor och barnlösa moster i Malmö, vilket kan ha varit hennes räddning men även hennes stora sorg.

Hon var en av de allra första kvinnliga fotbollsspelarna i Malmö FF, mer pojke än vad hon behövde vara.

Troligtvis för att bevisa för sin far att hon dög!?

Hon ägnade sig åt skytte, heminredning, snickrande, spikande, stickande, virkande, bakande, matlagande, barnsnorsnytande, gymnastik, målande - men var så vitt jag minns, ingen läsande person!?
Allt i hemmet förekommande uppgifter fixade hon utan mankemang.

Efter jag fötts, visade hon i alla år sitt tydliga missnöje över valet min mor gjort för barnafader.
Min pappa dög aldrig.

Mycket kan sägas om min mormor - men en blek och slät person visade hon sig aldrig vara.

Att få möjligheten att sova över hos mormor var spännande.
Bulle till förfrukost och doften av malmedel i klädkammaren, där extramadrasserna befann sig.
Ett äventyr för ett barn.

Att få limma, klistra och klippa och vara kreativ, på besöken hos henne, lockade fram mina hetaste drömmar om en framtid som konstnär.

Trevlig, det var hon först när hon ville vara det.
Kreativ var hon till sin död.
Elak, bitsk och missunsam kunde hon också var när andan föll på.

Kort sagt en person det hade varit ett rent nöje att lära känna - på riktigt.

Märta - vila i frid!