Storsonen sticker in näsan i matrummet, där jag samt merparten av den övriga familjen befinner oss.
Sonen -Jo, jag hade nog en lapp till er!
Mångmamma -Jaha, vad handlade det om då?
S -Målsmansafton!
M -???
S - Ja, någon information om "val till högskolan och så lite om studentperioden.
M - ??? VA?? Hur många i klassen är under 18 och har en målsman?
S - En, som inte fyller förrän i höst.
Seriöst!
Är det bara jag som tycker att något är komplett galet här?
Är jag ett unikum som just kravlat mig fram från någon gammal mossbelupen sten, orörd sedan istiden, eller?
Jag begriper verkligen inte!
Om vi har en lagstiftad åldersgräns på "vuxenlivets senaste inträde" vid 18 års ålder, allmänt kallat "myndig", varför i himmelens namn ska man som förälder - för målsman är jag icke längre - delta vid något möte om "val till högskolan"?
Eller få information om studentperioden?
Curlingsamhälle säger jag bara.
(Och muttrar ilsket.)
Eller är det så att svenskarna blivit ett mötesälskande folk som gillar att komprimera skinkorna vid otaliga sammankomster av tvivelaktig karaktär?
Men för all del, jag tänker inte hindra någon från att gå, bara jag själv slipper befatta mig med det.
Min son är vuxen.
Det är hans uppgift att informera mig/oss om hur studenteriet går av stapeln, hans uppgift att välja studieväg - eller jobb - eller annat.
Jag blir bara så häpen att jag baxnar!
Och även om jag älskar mina barn och skulle kunna gå genom eld och vatten för deras skull betyder det inte att jag har ett livslångt åtagande som målsman för dem.
De måste ju för f-n kunna få bli vuxna själva någon gång!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Japp!!
<3
Det finns ju de som inte klarar av att klippa banden. Och då pratar jag inte om den unga vuxna.
Meningen med att uppfostra och målet vi strävar efter måste vara att få kalvarna stå på sina egna ben. Det borde vara en självklarhet. Men dagligen förundras jag över curlingföräldrar som har mer koll på sina ungdomar än de själva har. Häromkvällen var det Öppet hus på Enda dotterns gymnasieskola. En mängd nionde-klassare var där - tillsammans med sina föräldrar och det var föräldrarna som ställde frågor om skolan och till och med bussförbindelserna till och från!! Enda dottern reagerade på det och tyckte situationen var märklig. Det du berättar - med ännu äldre ungdomare - finner jag än mer märklig. Nu måtte det väl ändå slagit över på studentnivå? Snart kommer det kanske ett förslag på höjd myndighetsålder till 35? Du skriver så bra, jag får inte alls till det efter en sömnlös natt. Önskar dig en bra dag med snöskyffeln redo!
Karin; Jag slutar heller aldrig att uppröras över alla dessa övernitiska föräldrar som inte kan klippa navelsträngen, som Cicki så riktigt påpekar!
Det upprör mig alldeles kollossalt när unga inte får den hjälp de behöver för att kunna växa in i vuxenrollen.
Oavsett vem, eller av vilket skäl, de hålls tillbaka!
Skicka en kommentar