Man skulle ju kunna tycka att det räcker och blir över med fyra små-ovilda-halsflussiga i huset, sörplandes penicillin men när bästa Freundin ringde och meddelade att även hennes J drabbats av denna åkomma och hon själv var i trängade behov av ett, sedan länge, inbokat möte i stan - då är det ju självklart att mångmamma glatt välkomnar ännu en liten gosse!
Lunch, lite film, en del hopp-och-lek, fika, sångstund i famnen, vila i Bam-Bams säng och lite hängande över mig när jag satt och sydde - och vips var klockan fyra och J blev hemhämtad.
Hårfager och Bam-Bam har tävlat om vem som ätit mest taggtråd idag, avigare och mer sammanbrottsbenägna barn får man leta efter.
Döm om min förvåning när de två visade sig vara lättast att mota i säng!?
Imorgon är det en ny dag då fyra barn ska mutas/hotas/lirkas/tvingas i medicin tre gånger var!
Inte kul men nödvändigt.
För att underlätta, har vi tillverkat skattkartor.
En för varje barn, uppdelat i tio dagar och tre doser per dag.
När samtliga rutor är kryssade väntar en överraskning
Vad det blir, återstår att se.
Något kul gemensamt?
Något som kan fira avslutet på en trist sjukvinter.
Förhoppningsvis!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Tack för idag, min underbara vän! Här blev det en sked äppelmos med krossad penicillin, mmh, det var gott, nu är det bara 29 gånger kvar!
Grattis Flugan.
Vi har avancerat till endast 24 respektive 26 gånger kvar!
Mmmm vad kul det är!
Tack själv, för lånet av liten!
Åh era stackare...massor, hinkvis med kryapådig hälsningar till alla sjuklingarna.
Kram/caja
Känner igen det här med list, pock, mutor och lek för att få till det!
Starkt att du håller mod och humör uppe! Känns som du är en väldigt varm och glad och lagom tokig mamma och det är inte dåligt att orka med i hus fullt med ungar och en gård med x antal djur!
All heder åt dej, Mångmamma, dina barn är jag inte ett dugg orolig för :)
Tack för kommentaren hos mej. I början var pappa i förgången tid men nu är han i nutid fast han har inget som helst verklighetsmedvetande stora delar av tiden och nu har han blivit sämre de sista dagarna men vi provar nya sätt att angripa problemet får vi se!
Kram-kram ♥
Caja; Tack vännen.
Lippe; Tack, om möjligt ännu mer!?
Tyvärr känner jag igen din fars symptom och jag önskar verkligen att jag skulle kunna lugna dig med att "det-blir-bra-igen".
Alla människors tid är utmätt, av vem frågar vi oss stundtals - men det bestående minnet av en älskad person är sällan de dåliga och trista, trasiga sidorna utan tack-och-lov de goda.
Om det kan vara till hjälp eller stjälp, vet jag inte!?
Bara säkerheten om att du gör så gott (och lite till) du kan för din far!
Stöd, styrka och stöttning önskar jag dig!
Kram
Otroligt! Beundrar dig, hur orkar du alltid vara så possitiv?
Kram från mig!
Inger Marianne; jag är som gamle kungen "född med posetiv grivfsyn" som jag sa som mycket liten mångmamma!
Ärligt talat - jag vet faktiskt inte?
Bara att jag fortfarande - trots sorger och elände - tycker att livet är en makalöst trevlig resa, som lär mig något nytt varje dag!
Allt kunde säkert ha varit mycket värre - eller hur?
Det är väl lika bra att bunta ihop det och ta alla sjukdomar på en gång. Då är man förhoppningsvis av med det sedan för en tid fram över.
Hoppas alla barnen kryar på sig och du klarar dig. Hur går det om du insjuknar? Kommer far-är-rar springandes då med syltsked och medusin?......:-)
Hahhaa, ett barn mer eller mindre kanske inte märks i den stora skaran? Nu håller vi tummarna att sjukan går över o att du kan få lite vanlig vardag.
Cicki; Haha, om det vore så väl!
Nästa vecka försvinner far-är-rar på en liten tripp "över pölen".
Känns betryggande att ha honom på andra sidan Atlanten...
Madlar; Du har rätt, en liten gosse till i högen har inte så stor betydelse.
Vore skönt om det var över för ett tag med sjukdomar nu.
Jadu, jag håller med Cicki om att bunta ihop hela kittet och sen vara av med det för lång tid framöver. Verkar kul det där med skattkartorna och de kommande överraskningarna. Nåt kul att se fram emot för de små sjuka i alla fall.
Jag hade akutsjukutryckning i morse kl.7 till barnbarnet, som var sjuk förra veckan, på dagis från måndag denna veckan, men återigen sjuk! Vad är det med ungarna nu förtiden? Och så klart var hans far-är-rar också bortrest och hans-mor-är-underbar (min svärdotter) hade ett JÄTTEVIKTIGT möte på sitt jobb *L*.
Enda fördelen med att inte ha ett heltidsjobb är att jag kan rycka in på nolltid! Och det gör jag i morron också.
Sv: Jovisst har hon lärt mig det. Jag väljer bara att göra precis tvärtemot vad hon säger!
Det är ju visserligen kul att göra saker i grupp, men man behöver ju inte gå till överdrift.. :) Hoppas att de kryar på sig snabbt!
Skicka en kommentar