10 timmar senare är lilleman fortfarande långtifrån pigg och rask.
Fortfarande får han inte behålla något av det han så tappert försöker sörpla i sig, i små försiktiga klunkar.
Tvättmaskinen har gjort oavbruten tjänst sedan sju i morse och snurrar febrilt än.
Resten av småttingarna är dock på benen.
Peppar, peppar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Stackarn.
Jag hade alltid problem med att ta rätt på kräks efter barnen. Där gick gränsen för mina moderliga omsorger. Jag kunde ta rätt på vad som helst annat, men kräk klarade jag inte av. Det fick bli pappas roll. Han skulle ju göra något han också....:-)
Det går mkt sånt nu, så jobbigt för alla!
Men stackar´n! Det är jobbigt när man åker på en sådan envis baskelusk, hoppas innerligt att han kryar på sig och att du klarar dig i från eländet.
Kram
Stackars liten.
Skicka en kommentar