Dikeskörning och undantagstillstånd

Det är spännande att bo på en gård med 350 meter egen väg in till gårdsplanen.
Speciellt nu i dessa snöbemängda tider!

På ömse sidor om vägen, alltför tätt inpå, finns det staket för hästhagarna.
Vår nästgårdsgranne som sköter snöröjningen är en vänlig själ som försöker göra vägen så bred som möjligt, trycka undan snömassorna så att en bil utan problem ska kunna passera.
Tyvärr är det inte bara två decimeter snö som fallit under det senast dygnet utan även relativt blöt sådan!
Brukar kunna bli lite halt och slirigt då.

Stackars Erik druttade ner i diket/hagen med sin stora fina traktor och kom varken upp eller ner utan hjälp.
Kul.
Ingen hemma hos mångmamma hörde heller hans försynta knackande på dörren eftersom vi var i full färd med att läsa och berätta hiskliga historier för samtliga små i nattningssyfte.
På väg tillbaka till sin dikeskörda traktor högg han i alla fall med sig en skyffel -typ den största (minsta lilla j-a skitskyffel som barnen leker med) och påbörjade skottning för hand medan han väntade på inringd hjälp.

Vännen Christoffer kom ungefär samtidigt som jag till platsen, som genom ett fönster sett haveriet - jag alltså, och sen vidtog uppbaxning av fordon i tonagestorleken!

Erik bad mest om ursäkt för att han lyckats tota till det med mitt stängsel.
Som Karlsson på taket skulle sagt; Det är en världslig sak!

I dessa snörika tider anser jag att det är lite av undantagstillstånd som råder.
Igår såg jag fortfarande stängselstolparnas övre knopp - idag är de försvunna under plogvallarna.
Undrar hur pass lerigt, blött och innanhavslikt det kommer att bli den dagen denna vinter tar slut.

För det gör den väl?
Tar slut alltså!