Tindra, för f-n!

Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, blir det till slut en sanning.
Själv har jag lyckats intala mig själv och alla andra att jag verkligen ÄLSKAR julen.

I teorin känns tanken på jul väldigt lockande.
Eller i alla fall advent.
Så där tidigt i september, strax efter skolstart.
I praktiken däremot...

Jo, om jag med det menar en Norén-artad dag med fullt kaos, hungriga barn som inte har ro att varken vänta på det dukade bordet eller ens äta av det när det väl är framme.
Om man avser besvikelse över att alla barnens önskade leksaker inte fanns inslagna och väntade på att bli upprivna, utan bara en bråkdel av dem.
Om man med det menar tonåringar som suckar och stönar över hur tråååkigt det är med julafton och att trots förfrågan från mor om önskemål av matkaraktär, ändå allt är åt helvete och inget finns att äta!

Då kan ju jul vara ett sant nöje!
Jag håller inte riktigt med bara.
Min tanke kring hur en lyckad jul bör vara är en ouppnålig dröm, en hägring!

Vet ni om en sak?
Nästa år ska jag avhålla mig å det kraftigaste från att hävda min rätt som julälskare.
Jag ska inte ens påstå motsatsen, att jag egentligen avskyr julen.
Jag ska hålla klaffen och låta någon annan (helt random person som frivilligt erbjuder sig!) fixa och trixa inför jul.
Jag tänker gå i julstrejk!

Och ni andra, ni som faktiskt uppskattar sådana här dagar, njut ni.
Så fort de små-vilda-stökiga är paketerade under varsitt täcke i horisontalläge, tänker jag barrikadera mig i soffan med en filt, en balja glögg eller sju och roa mig med ett filmmaraton.
Jag har lånat filmer av extradotter P.

God Jul, för fasiken!