Alltid är det något.
Just när lunchen var klar och det var dags att ropa in barnen från hagens lägerbygge, kommer Sheriffen ingalopperandes.
Haltande visserligen men ändå.
Höger underben är inte vackert.
Gummistöveln är duktigt genomdränkt i blod.
Tur i oturen hade jag inte hunnit fara iväg med storsonen än så han fick utfodra de övriga små medan jag och den sårade soldaten tog långa benet före in i bilen för iltransport till vårdcentralen.
Jojo, sårskada, två bedövningssprutor och åta-tio snygga prydliga stygn senare så är han som ny igen.
Kommer bli ett snyggt ärr som påminner honom om vikten av att hålla balansen på hala stenar!
Otursfåglar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Aj,aj,aj..tur att det bra ändå:/
Milla
Ajaj, han hade otur han, på lovet och allt :( Hoppas han mår bra förövrigt ;)
Kramiz
Det måste ju synas att man har levt/lekt. När mina var små hade jag alltid en extra slant instoppad i ett skåp för att ha till hands vid allehanda sjukhusbesök. Även om de bara var två så lyckades de rätt bra i alla fall att få till några hjärnskakningar och andra blessyrer....:-)
Skicka en kommentar