Jag tycker nog att jag kan vara löjligt flexibel.
Om inte annat borde jag ha bevisat det ett par tre gånger om efter alla våra flyttar?
Men ibland blir det bara liiite för mycket flexibilitet som förväntas av mig och då slår jag bakut!
Rejält.
Sheriffen ringde mig på sin mobil och berättade att en skolkompis föräldrar inte var hemma när skolbussen skulle lämna av honom.
Kunde vi ta hem gossen till oss och se till att kontakt togs med föräldrarna?
Självklart!
Ingen liten sjuåring ska behöva oroa sig och undra vart mamma och pappa tagit vägen.
Gossarna kom hem, utfodrades med fredagsfika och jag pratade med mamman samt lovade hemleverans av hennes son, lagom till jag själv skulle hämta upp min storson och extradotter P.
Så långt gott och väl.
Sen hör storsonen av sig och kommer med andra hemkomstplaner!
Senarelagda sådana.
Eftersom jag vet med mig att mina små-vilda-glada är sopslut på seneftermiddagen, fredagsvis, är det inget lockande alls att ge sig ut och harva i omgångar i snömodden med trötta barn.
Extrabarnet bör lämpas av hemma hos sig - innan det blir tråkigt att leka för att någon gör sig illa.
Middagen bör komma på bordet.
Snabbhandling bör hinna ske.
Nej, storsonen får inte komma hem när han vill, det måste passa resten av familjens tider!
Så är det bara i en familj med många barn - egna som andras!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jamen precis! Det är ju det jag försöker förklara för mina tonåringar hela tiden! Man MÅSTE anpassa sig, för att det ska fungera för alla!
Har man bestämt en sak så kan man inte bara gå och ändra det hursomhelst men det är jättesvårt för en 17 åring att förstå. Särskilt som många av nämnda 17 årings kompisar är ensambarn och (förlåt) ganska bortskämda!
Så stå på dig! Du har mitt fulla stöd!
Kram
Cissa; Tack!
Det där känner jag igen med tonåringen här:) och då har jag bara en!! =D
Nonchalanta är vad de är
emellanåt...
Kram Milla
Jag har ingen egen erfarenhet av detta du skriver om, men ändå vill jag säga att jag tycker, tänker precis som du. Som vanligt är du mitt i prick vad gäller allt.
Ha en skön helg och fixa, dona, pyssla med allt du/ni vill ha gjort inför advent och jul.
/Småländskan
Det där var ett problem när bonusbarnen var tonåringar. Man visste aldrig hur många vi skulle bli vid matbordet. Ibland kunde det var 6-7 stycken, ibland bara sambon och jag. Det blev många bråk om regeln att man måste säga till i förväg hur man vill ha det. När det blev för jobbigt och ingen brydde sig införde jag regeln att sambon och jag lagade vår mat, de andra fick fixa sin egen med sånt som fanns hemma.
Milla; Stökigt.Blev bra ändå till slut och alla som ska vara hemma - är hemma!
Småländskan; Blir lite extra meckande när närmsta busshållplats ligger nästan en mil bort. Måste också tacka så mycket för berömmet! Önskar dig en skön helg, likaså!
Cicki; Jag utgår alltid att vi är fler till maten än vad familjemedlemsantalet är.
Tack och lov har jag en bra frys...
Stå på dig, helt rätt ;)
Till middagen kräver jag att alla är med, endast att vara sen pga skolan, är ok. Annars är den tiden viktig för mig, så att jag får träffa alla samtidigt en gång på dagen.
Kramiz
Skicka en kommentar