Ren och skär dumhet?

Vanligtvis brukar man prata om trogna kyrkobesökare som går på gudstjänster, företrädelsevis om söndagarna.
Jag borde betraktas som en trogen besökare!?
Inte på gudstjänster och inte i kyrkan men likafullt trogen.
I snart femton års tid har jag och mina små varit i olika församlingshem varje tisdag.
(Ja, barnen har varierat efter ålder men jag har alltid varit deras följeslagare.)
Öppet hus, små och stora, öppna förskolan, kyrkans barntimmar - kärt barn har många namn.

Idag är det tisdag och idag har vi som vanligt varit iväg till det närbelägna församlingshemmet.
Fram till idag har jag inte ens övervägt att bryta traditionen.
Efter idag är jag ganska mätt på barn som trängs, bryter ihop, konfliktar sig allt vad tygen håller och framför allt på mammor som stadigt sitter still och inte ser, hör eller märker vad deras telningar gör.
Eller till och med verkar högaktningsfullt skita i vad som händer!?

Det är inte kul längre att alltid vara en av de vuxna som far fram som ett jehu och sopar upp ledsna eller stridslystna barn från golvet, tröstar och hutar åt om vartannat

Även om jag i grund och botten gillar att vara social med allt och alla, kan jag inte påstå att jag älskar alla människor jag möter.
Vissa kan jag ha fördrag med, andra stortrivs jag med, åter andra blir bara till ett stort rött ilsket töcken när jag möter dem.
De personerna försöker jag att undvika.

Personkemin finns naturligtvis inte alltid där men jag brukar berömma mig om att försöka hitta något positivt hos alla.
Med vissa går det bara inte!
Spelar ingen roll om det är en stor eller liten människa!

Visst går det att hitta anledningar och ursäkter till varför vissa agerar som de gör, även till varför det inte agerar!
Det är bara det att jag har tröttnat!
Jag har ingen lust att trösta, huta åt, hitta ursäkter, förmana eller ens ha koll på några andras barn för att det inte ska hända olyckor längre.

Inte när de i grund och botten ansvariga föräldrarna inte gör ett dyft själva.
Eller när deras enda insats är så helt uppåt väggarna åt skogen fel!

Att tokskrika på ett litet barn, aldrig berömma, bara ge negativ uppmärksamhet - det blir inte bra.
De blir små ögontjänare av de barnen.
Så länge ingen vuxen ser försöker de topprida och styra sina nästan jämnåriga och när en vuxen ser något blir de bara åthutade.

Ond spiral, käpprätt åt skogen!

Idag är jag trött på inkapabla vuxna som inte ser till barnens bästa!
Punkt.