Hur kommer det sig att det är så svårt att sätta igång med "viktigheter"?
Mycket lättare att glida runt lite planlöst i cybervärlden och göra påstötningar här och var!
Haft en mysig avlämning av de två minsta på sina förskoleavdelningar, pladdrat med andra mammor, hjälpt till att klä på små barn (random) som skulle ut och leka på gården och landat framför datorn med uppkavlade ärmar för att ta itu med lite jobb.
Inspirationen ligger där och guppar i bakhuvudet och klickar jag bara upp rätt dokument skulle texten antagligen forsa ut och ner över tangenterna.
Men... jag behöver nog lite kaffe?
Fixa en tvätt?
Disken kanske?
Mata djuren?
Märkligt betende!?
Och ute skiner solen och det är måndag!
Kan det bli bättre?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Denna måndag, är den underbaraste på länge ;))
tack för tummarna ;)
Kramiz
Ja ibland är det som om inspirationen verkligen behöver gro lite, och är så där ruskigt lättstörd av vetskapen om alla övriga måsten, som tvätt mm. Kanske allt flyter lättare när dessa är itugjorda. Och sen kan hända inspirationen rinner så snabbt att jobbet tar halva tiden.....
Kram och ha en underbar måndag! : )
Men visst är det så:) Men man måste få njuta av allt det vackra omkring sig ibland..och hellre för ofta än inte alls=D
Kramar
Inspirationene sitter långt inne ibland...men solen skiner :D
Jag är likadan. Jag kan surfa på bloggar trots att jag vet att det kommer att straffa sig lite senare då jag helt plötsligt får stressa.
Min hemtenta undrar samma sak.
"Skriv klart mig!", ropar den.
"Jag ska! Ska bara kolla facebook, läsa några bloggar, koka kaffe, diska, handla brysselkål och andra livsnödvändiga, asroliga saker först!", hojtar jag tillbaka.
Känt fenomen (eller mångmammadjungelordspråk): När tiden är knapp är det bäst att vara rapp!
:)
Jag är SÅ glad att jag inte jobbar hemifrån. Det skulle jag aldrig klara. Och dessutom skulle jag bli extremt överviktig väldans fort!
Jag är exakt likadan!
Det är ju när tiden snart är ute som man får eld i baken och sätter igång med allt... varför?
Skicka en kommentar