Jag har visserligen lovat mig själv att inte hetsa upp mig i onödan över inskränkthet och okunskap men emellanåt kan jag bara inte låta bli!
Nyligen deltog jag i ett möte av kyrklig karaktär.
Ja, jag sitter som en av alla förtroendevalda kyrkopolitiker i detta land sedan ett år tillbaka.
Medelåldern på deltagarna är vad man kan kalla något åldersstigen!
Hursomhaver, vi pratade personalfrågor, ekonomi, omorganisationer, scheman och verksamhet.
Det vill säga bland annat - innehåll i församlingsarbetet!
Tidigare skrev jag om den muslimska kvinnan som dykt upp hos oss på församlingshemmets öppna hus för små och stora.
Just detta, i mitt tycke glädjande nyförvärv av mamma-barnkonstellation, nämnde jag som ett exempel på hur bra verksamheten funkar, utöver den markanta ökning av deltagare och därigenom det tydliga behovet av slika mötesplatser.
Det föll inte odelat i god jord.
Tvärtom!
En av de gamla stofilerna tog sig ton och började åberopa kristenhetens värdegrund, huruvida vi skulle vara tillgängliga för alla samt lyckades väva in ett något absurt tänkande om det muslimska hotet - helt i analogi med vad Sd yrar om.
Behöver jag säga att jag såg rött?
Ilsket scharlakansrött!
Vår stackars kyrkoherde satt och hukade sig under mina svavelosande, fräsande mothugg på den lille stofilen som dristat sig att häva ur sig slika dumheter.
Hur var det med det kristna kärleksbudskapet, till exempel?
Och vad var det Jesus brukade säga?
Just det; Låten barnen komma till mig!
Och var det kanske inte så att vi försökte berömma oss om att vara en ÖPPEN kristen kyrka, i Sverige, eller hade jag missat något?
Om inte annat gick det väl att hävda att hennes närvaro, som vi nu inte var sams kring, kunde betraktas som diakoniarbete, som en annan kvinna föreslog?
Ja du milde, jag har faktiskt inte riktigt landat i människors inskränkthet och fördomsfullhet än, trots att jag högst troligt själv lider av ett flertal allvarliga störningar i form av fördomar.
Inte minst grava fördomar mot inskränkta människor som dristar sig till att öppna munnen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag hade en liknande diskussion med vår lokala Jehovas vittne. Han verkade anse att muslimer var roten till världens ondska. När jag berättade att vår älskade svärson är muslim så frågade han dumt: "Hur blev han sån?" Jag talade då om att han föddes i en muslimsk familj på samma sätt som jag föddes i en kristen familj. Hur dum får man vara egentligen?
Cicki; i all enkelhet; Mowahahaha, bland det dummaste jag hört någon kläcka ur sig - och då har jag hört en hel del idiotkommentarer i mina dar´.
Ja, det var ju en intelligent fråga - hur blev han sån?
Mycket ska man få höra innan öronen trillar av...
Kolla din mail, by the way!:)
Hmm, Sverige i tiden??? Ja hur har vi det med fördomar här i Sverige...fast de där Jehovas...Oops, där slank det visst ur mig en liten inskränkt tanke, tihi.
Inskränkt bakåtstävande! Det är vad jag tycker.
Heja mamma!
Bra att du också öppnade munnen och banade väg för det kristna budskapet! Words!
Tyvärr tycker jag att det ofta verkar så att en del av KDs gamla väljare gått över till SD just för den här biten med värdegrund som SD värnar så mycket om. Väldigt synd tycker jag.
Skicka en kommentar