fredag 10 september 2010

Vikt x Längd = Storlek?

Jag var nio år gammal och vägde 31 kg.
Av foton att döma var jag ganska knubbig, i alla fall i jämförelse med min bästis Carro som var 11 år och vägde lika mycket.
Visserligen var hon minst ett huvud längre än jag och trådsmal men ändå var det hon som satte normen för lämpligt kroppsomfång.
Så fick jag mig till livs smeknamn som "knubbsäl" och liknande.

Att mammor kan oroa sig över barnens födointag, ohälsosamt mycket godis, för lite hopp och lek har jag förstått men att inte ha bättre kläm på förpubertal tillväxt, det gör mig beklämd.
Det är faktiskt ganska många nyblivna 9-10-åringsföräldrar jag stött på som bekymrar sig hejdlöst över sina telningars vikt.
Varför?
Enkel fysiologi säger att tillväxten av unga människors kroppar går i otakt, först på bredden, sen på höjden.

Min egen storson, ett praktexemplar på den spindelgen som gått i arv på farssidan, var tämligen knubbig i 10-årsåldern.
Och kort för sin vikt.
Tre-fyra år senare rakade han iväg i höjden och växte om mig och far-är-rar med råge!

Jag förutsätter att resten av syskonskaran kommer göra en liknande resa, från underviktiga spindlar till små knubbiga korta och vidare till långa ranka humlestörar.

Hur kom jag på det här då?
Jo, helt i fas med mitt orimligt brutalbra datumminne, slog det mig att Carro, hon den smala, fyller 45 idag.
Grattis, var du nu befinner dig någonstans!

2 kommentarer:

Gafflan sa...

Bara att ta det med ro! Skolsköterskor har ringt hem till mig och talat om att båda mina döttrar var alldels för runda när dom var i den åldern och ja, man kan bli orolig men något år senare när puberteten tagit ett ordentligt tag om dom så försvinner alla kilon. :D

finafrun sa...

Uppskattar inlägget, bra skrivet :)