fredag 3 september 2010

Mindfullness?

Här har det städats ur spargrisarna och plånböckerna i jakt på snart värdelösa femtioöringar.
Vem fick växla till sig samtliga i huset förekommande, tror ni?
Just det, jag!

I nuläget består min hemmavarande förmögenhet i reda kontanter av; en tjugolapp, tre femkronor, fyra enkronor och i runda slängar tvåhundratrettio femtioöringar!
Jag kan glädja halva samhället med att de får stå i kö på mataffären om jag väljer att betala mjölk och bröd med dessa små rara rackare!

Minns hur det var att få en åldrad herre eller dam som kund (på den tiden jag jobbade extra i en mataffär själv) som med darrande hand petade fram ett litet mynt i taget.
Tioöringar, tjugofemöringar eller om jag hade riktig tur - femöringar!
Kunde ta en stund att ta betalt för fyra stekta strömmingar, en liten kaffegrädde och ett dagsgammalt wienerbröd!

Kön växte och nervöst trampande kunder stampade otåligt.

Bara att gilla läget, mindfullness i sin linda!

Trevlig helg på er, otåliga eller ej...

7 kommentarer:

Rebecka sa...

Blir så sanslöst vemodig av ensamma tanter eller farbröder som handlar fyra strömmingar, kaffegrädde och dagsgammalt wienerbröd. Finns inget sorgligare.

Cicki sa...

När en annan började jobba i affär fanns det både ettöringar och tvåöringar. Det var länge sedan....:-)

Märta sa...

Hehe.. Har en väninna som alltid är så där skönt i nuet. "Men varför blir du stressad av att köa? Se det som en paus. Känn din andning" osv..
Ibland önskar man verkligen att man kunde vara så cool!

B i t t e sa...

Visst ja, de måste jag också plocka ihop, kanske blir det nån strömming extra :-) Känner igen det där, har också jobbat i affär...

Anonym sa...

Jag minns när jag i min ungdom blev "tagen av polisen" för att jag skjutsade en kompis på cykeln! Blev böter för det! Berättade för mamma (innan hon fick reda på detta hemska av nån annan) och hon var så cool alltså (det orden var inte uppfunnet då). Hon sa växla pengarna i tioöringar, gå till polisstationen med böteslappen, låt dem räkna! Det gjorde jag naturligtvis! Gissa om det var populärt där i receptionen *L*. Eg. uppmuntrade inte min mamma mig till att vara "kriminell" och få böter, men vad gör man när man då bara hade en cykel på kanske tre kompisar. Man skjutsade naturligtvis omkring på varandra!
/Småländskan

Esbe sa...

En gång skulle jag betala något. Hade lyckats samla ihop 50 enkronor (och det var vad jag hade för tillfället eftersom jag just hade flyttat hemifrån och mitt första studiestöd inte hade kommit).
Jag handlade ganska tidigt på dagen, så det stod ingen annan kund bakom mig. Kassörskan himlade med ögonen åt att jag bara hade enkronor.
Men det är ju också pengar!

Mångmamma sa...

Rebecka; Kan bara hålla med.
Ibland tror jag att de var den enda kontakt dessa gamlingar fick till dagligdags, kassörskans hand i kassan.
Cicki; Jag minns ett- och tvåöringarna vagt.
Och tvåkronorna!
Märta; Önskar jag kunde vara så ostressad också men just i kösituationer mår jag pest!
Bitte; Lycka till och välkommen hit!
Småländskan; Bra historia och visst attans skjutsade vi också runt på varandra...
Esbe; Visst är det pengar också och fanns det inga i kö var det väl ingen anledning till miner från kassörskan!?