Det tar liksom aldrig riktigt paus här hemma.
Verkligheten och livet, alltså.
Började gårdagen med en tur mot undervåningen för att äta frukost.
Ena överskåpets dörrar stod på vid gavel, en glasflaska med jäst sprängd rabarbersaft kletade sig sakta nerför skåpets alla hyllor, kryddor, förpackningar och vrår.
Grattis, mångmamma!
Det var ju bara att suga tag i första bästa trasa och börja sanera.
Samt tipptappa på tå för att undvika allt minimalt glassplitter som yrt runt över halva golvet!
Snabeldraken fick verkligen göra tjänst.
Av bara farten fortsatte jag med det andra skafferiskåpets innehåll samt den stora öppna hylla som står i köket, fylld till bredden med allsköns skit - dock inga större mängder torrvaror som var ursprungsplanen.
Det är rent och fint, välsorterat och helt utan risk att få i sig förhistoriska kryddor eller andra suspekta livsmedel av något äldre datum.
I samma glada tempo röjde vi raskt liv i de sista resterna av bygga-lekstugaprojektet och installerade de små-vilda-glada därinne framåt kvällningen.
Tre av fyra sov i den, större delen av natten.
Jag sydde gardiner till den.
Imorse blev jag slutgiltigt väckt av Sheriffens utläggning av hur det varit att sova i eget hus!
Klockan sex!
Eftersom vi lever semesterliv här, kändes det lite väl tidigt för revelj så jag bad honom snällt att gå in till sig och läsa en stund.
Just när jag är på väg att slumra till, hör jag hans ukulele.
Går in, hutar åt och får ett ; ok!
Vänder på klacken - och hör hans ukulele.
Stirrar bistert och sträcker ut armen, får oljudsmaskinen och är på vippen att gå ut - när ett munspel trollas fram och börjar tutas i!
Kände mig som om jag befann mig i en "Bröderna Marx-film", en där Harpo tar fram nya flöjter oavbrutet och till sist visslar när allt annat plockats av honom.
Som final, innan jag gav upp vidare omsomningsförsök, rasslar det till i gossens legolåda, ungefär lika diskret som om en pneumatisk borr gått igång utanför huset.
Bara att ge upp, på med kläder och locka sonen mot frukostbordet - innan han väckt upp hela huset - klockan halv sju!
Tja, och sedan har vi hunnit bada, handla tokmycket mat, fynda fantastiska mangelkorgar på loppis, anlägga lekstugerabatt, tvätta kläder och laga kopiösa mängder mat till kompaniet mångmamma och co samt leka med Flugan och son.
Inte att förglömma far-är-rars golv- och väggmålande i annexet, varv efter varv.
Sedan igår morse!
Det är mycket nu.
tisdag 3 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hahaha! Skrattar lika mycket åt ukulelehistorien nu som i telefon förut.
Förresten, du har väl inte slängt den legendariska muskoten?!
Ska jag skratta eller gråta? Jag tror jag skrattar... men med och inte åt. Du får skylla dig själv när du skriver det på det där lättsamma sättet ;)
Det där med att torka upp påminner mig om frysdörren som inte var stängd för bara nån dag sen.. Som tur var så var det inget som hade tinat (mer än en liten påse med äppelmos, den fick frysa om sig...).
Esbe; Öppnade frysdörrar kan jag också skriva ett inlägg om. Senare...
Rebecka; Tänk att du skulle nämna just den "legendariska muskoten" nu, far-är-rar rev den allra sista gnuttan i de stuvade makaronerna idag! Nu är den uppäten, fast det tog en sisådär tjugofem år...
Jo då, förstår helt och fullt att det är mycket nu! *L*. Men ändå - härligt ganska mycket, eller hur?
/Kalmariten
Gapskrattar åt ditt härliga sätt att formulera en dramatik som skulle få mig att sparka bakut redan vid synen avden jästa saften=D Ukulelen skulle blivit brasved & munspelet skulle antagligen flugit rakt utåt h...Skratt. Tur att "alla" mina 2 barn har slutat med dessa instrumentala försök & endast väcker mamma om någon är Fääääärrrddiigg! Hihihi.
Nu blir jag väldans nyfiken på att se hur lekstugan eller ska det kallas annexet, nu när barnen flyttat in, fniss?
Kram på er allihop. Milla
Jag bara ler. Lovar att din tid kommer också, när du precis som jag, kan styra och ställa med din egen tid. Nästan, i alla fall.....:-)
Härliga Mångmamma =) Du kan ju konsten att skriva så att flerbarns livet låter så enkelt. Jag hade nog behövat kaffe innan jag tog tag i trasan =)
Ha en fin dag.
Kalmariten; Jag stortrivs med livet! Nästan jämt!
Milla; När dottern har tid att komma hem-hem ska hon få fota lekstugan OCH annexet som är vår lillstuga/drängstuga sedan länge.
Cicki; vet inte om jag längtar efter eller våndas inför...
Annkatrin; Ok då, lite kaffe blev det också men först var jag tvungen att göra framkommlig väg över golvet. :)
Hahaha! Åh himmel vad jag blev sugen på stuvade makaroner! Knepigt nu när jag lever veganliv. Eller man kanske kan göra det på sojamjölk? Ska göra efterforskningar...
Skicka en kommentar