Skavfötters växtkraft!

En helg fylld av semesterkänsla har passerat.
Större delen av familjen har kamperat ihop i lillstugan, trängts framför kaminen, sovit skavfötters, tittat på film tillsammans och bara myst.
En helt ofattbar lyx att inte behöva förflytta oss mer än tjugo meter från bostaden för att komma till något som får oss att känna en släng av semester.
Att trängas på begränsad yta, diska för hand, sova där det faller sig är bra för bygga-samhörighets-känslan och ett sätt att jämka ihop flocken.

Strax intill vår lilla stuga ligger det sorgligt ogräsbemängda trädgårdslandet.
Ambitionsnivån fick stå tillbaka i våras, dels på grund av vädret men även på grund av allt erbarmligt ris som skulle släpas från höger till vänster och vice versa.
Några futtiga potatisar stampades ner, lite vilsesimmade lin-, dill- och ringblommefrön ströddes ut.
Det var allt.

Döm om min förvåning när fjolårets krasse, persilja, fingerborgsblommor och mynta hotade att ta över allt utrymme.
Ja, jag gillar oortodoxa samplanteringar och ogillar snörräta rader!
Fast när fingerborgsblommorna hotade att ta över helt, klipptes de resolut ner.
Ska man visst inte göra, har jag hört!
Nu blommar de igen, inte fullt så höga men likväl med skira små lila-rosa klockor!

Till nästa år ska jag nog anlägga ett nytt trädgårdsland, så får detta års överraska mig igen med sin överdådiga växtkraft, för hjärta att rensa, kasta och gräva upp - det har jag inte!