Bam-Bam kommer börja på förskola nästa vecka.
Inskolningen kommer vara avklarad framåt första september, knappt två veckor före hans treårsdag.
Tio timmar i veckan kommer han få leka med jämnåriga och mindre barn, äta lunch borta två gånger per vecka och ha egna, märkta extrakläder på sin hylla.
Han, som betraktas som minst i familjen, tillhör de stora barnen på "sin" avdelning.
Han kommer träffa sin storasyster varje måndag förmiddag ute på gården när hela förskolan leker tillsammans.
Han kommer ha skaffat sig nya vänner och kanske några ovänner, egna fröknar och ett eget nytt kontaktnät.
Jag kommer att vara barnlös nästan nioochenhalv timme per vecka!
Det känns konstigt!
Vad gör man då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är då du ska ägna dig åt det där som du inte kan stava till. E G E N T I D.
Rebecka; Går det att äta?
Du kommer säkert på något.....:-)
Minns en gång för massor med år sedan. Det var en pingsthelg. Fd maken skulle jobba. Sonen skulle vara hos farmor och farfar. Då kom jag på den lysande idén att låna bort dottern till mormor, så jag skulle hinna tvätta fönster och en del annat alldeles för mig själv. Tanken var ju bra. Det var bara det att jag blev så förvirrad av all denna egen tid så jag kom mig inte för med mer än att sätta mig och fika. När jag hade fikat la jag mig och sov middag. Efter det var jag mitt gamla normala effektiva jag och hann med allt jag planerat plus lite till.....:-)
En till bebis? Fast det kan bli svårt om inte far-är-rar är hemma under de nästan nio och en halv timmarna förstås...
Cicki; Det är just det jag fasar för, att när jag väl får tiden kommer jag bli handlingsförlamad.
Allt jag producerar vanligtvis, gör jag med alla små omkring mig - och trivs med.
Nu börjar en delvis ny era!
Bina; Du har nog inte hunnit följa mig tillräckligt länge...?
Just fler bebisar är inte aktuellt längre, inte för att jag inte vill - eller har velat - utan för att min kropp säger ifrån.
Flera sena mf emellan v 17 och v 19de senaste två åren får räcka!
Nästa gång jag kommer in akut med ambulans har läkaren hotat med att sy ihop både det ena och andra på mig.;)
Tyvärr!
Förlåt mig. Jag hade ingen aning, har hängt här för kort tid. Hoppas jag inte gjorde det för jobbigt för dig med min aningslösa kommentar (hoppas också att du följer goda råd då det sannolikt inte är så skojsigt att bli tvångsihopsydd!).
Skicka en kommentar