High Chaparall

Krutröken ligger tät över köket, rutiga skjortor och jeans är standardiserat som outfit, hölstren och snusnäsdukar på plats.
Små-vilda-glada har definitivt transformerats till minisheriffer hela högen.

Vi hade fantastiskt roligt bland bisonoxar, indianer, mexicanare och alla realistiskt klädda statister, uppbyggda miljöer och tjutande ånglok.
Solen strålade som besatt när vi med ångtåg anlände till Old Mexico, himlen öppnade sig för sensommarens värsta skyfall när vi återvände till Main Street.
Huvudgatan låg öde och besökare folkades i alla affärsöppningar för att undkomma slagregnet.

Regnponcho- samt hattförsäljningen steg lavinartat på en knapp halvtimme.
Lagom till seneftermiddagens westernshow med tillhörande pang-pang och stunts, tittade solen sakta fram igen.
Barnen var så exalterade och fulla av nya intryck att de bad om att få åka hem!!!

Och jag då?
Som utger mig för att nästintill vara folkskygg!
I alla fall när det gäller sådant jag betraktar som "turistfällor"!
Jag är fortfarande lätt lyrisk.
Barnen var glada, ingen bröt ihop, kom bort eller tjatade om fler och mer attraktioner.
Familjen höll ihop och sams.
Alla kom vi hem med finfina och skojiga saker, hattar till fyra av oss, hölster, pickor och sheriffstjärnor till de små samt ett oförglömligt minne av sommaren.

Samma tanke slog både mig och far-är-rar, när vi på kvällen summerade dagen, hur ska vi bygga upp ett äventyrsland åt våra små telningar?
Och vad av alla inspirerande teman ska vi spinna vidare på?

Medeltid och Salve?
Wigwams och indianby?
Ruckel och fort med cowboyanknytning?

Blir nog bra, bara vi slutför ett och annat projekt innan.
Och håller ett högt tempo, då hinner farten och sugen inte tappas!