Gudrun "stormen" Schyman.

Att Schyman eldar för kråkorna i Visby är bara tragiskt.
Att hon lyckats få en enorm genomslagskraft massmedialt sett, genom sitt handlande - det ska hon ha cred för, resten är bara dumt - tycker jag.

Att påvisa orättvisor genom resursslöseri kan aldrig rättfärdigas.
Det finns alltför många svenskar som lever knapert för att ett slikt jippo kan bli annat än förfelat.

Även om jag beundrar engagerade människors vilja till förändring av omvärlden till en bättre plats, ställer jag mig frågande till syftet med denna aktion?
Är det att väcka uppmärksamhet, då har hon lyckats!
Att få en plats i medias trängda utrymme likaså.
Men syftet med att lyfta kvinnors särbehandling visavi männen och dess löner, kunde inte det ha gjorts på ett mindre spektakulärt och stötande sätt?

Jag försöker få mina barn att se sambandet och vikten av att vårda det de har.
Inte ta mer mat eller dryck än de mäktar med att äta och dricka upp.
Inte slösa med toapapper, vatten som slentrianrinner ur kranen, sambandet mellan kostnad och verklig upplevelse - en utmaning i dagens konsumtionslystna samhälle.
Mängder med fler små, små saker som faktiskt kan påverka deras framtid och syn på vad som verkligen är värdefullt.
Inte minst deras lika värde som människor, oavsett yttre könstillhörighet.

Att påtala orättvisor, att se dem och försöka påverka är en självklarhet men till vilket pris?
Att varje politiker med självaktning kallar sig för feminist gör att hela frågan förlöjligas.
Först bör nog var och en definiera begreppet feminism och sedan fråga sig vad det är vi vill uppnå.

Min syn på det hela är kanske kontroversiell?
Rent av stötande för en del.
Jag, som lyxhustru till en höginkomsttagare, boendes på en större yta än de flesta svenskar med fler barn än genomsnittet, jag har ju mitt på det torra!
Eller hur?
Fast om vi vänder på situationen då?
Min man, gift med en kvinna som styr upp vardagen så att han kan göra karriär, tjäna pengar och slippa köra barn från höger till vänster, tvätta, snyta, handla och laga mat, städa, hålla reda på allas tider - såväl skoltider som läkardito osv.
Hur skulle hans liv varit om inte jag velat stanna hemma och vara en förtryckt kvinna?
Eller är jag inte förtryckt?
Har jag bara valt ett sätt att leva på som inte riktigt är politiskt korrekt, tillräckligt för att få kalla mig feminist?

Är jag kanske inte ens feminist?
Det beror helt på vad jag lägger i ordets betydelse.
Ja - jag anser mig vara feminist såtillvida att allas rätt till ett fullvärdigt liv, utbildning och framtid är helig - oavsett vad man har mellan benen.
Men den typen av populariserat feministbegrepp där alla ska göra lika mycket av allting, ha lika mycket betalt för allting och leva på likadant sätt som alla andra - den typen av definition ställer jag mig inte bakom.
Den definitionen där feminism som begrepp innebär allalikadana, den kan jag inte sympatisera med.

Att skillnaderna finns, har jag läst om i media, däremot aldrig upplevt.
Inte i Sverige, om inte förvånat höjda ögonbryn från gamla bönder på landsbygden räknas dit?

På vår förra gård var det jag som styrde och ställde med det arrende vi skulle få in för den mark vi upplät åt en östgötsk bonde.
Även det foder vi köpte in till våra djur; hästar, får och kaniner, var mitt ansvarsområde.
Där - och endast där - möttes jag till en början av förvåning kring den, i bondens ögon, otraditionella könsordningen.

Jag har aldrig tillåt någon, oavsett kön, att betrakta mig som mindre vetande, kunnig eller mindre värd beroende av det faktum att jag inte är begåvad med en tillräckligt stor dos av testosteron.

Tvärtom skulle jag nästan kunna påstå.
Av allt det som finns att sysselsätta sig med här på jorden finns det ingenting jag inte skulle kunna göra.
Om jag verkligen ville!
Män däremot.
De kan, under naturliga förutsättningar, inte bära och föda barn!
Och det mina vänner, är deras stora förlust, som kön betraktat.

Att då som Schyman gör, eldar 100 000 kr för att påvisa en orättvisa mellan de påstådda två existerande könen - det är ett absurt resursslöseri.
De pengarna hade gjort större nytta i exempelvis vilken högstadieskola som helst, öronmärkta för riktad undervisning i självkänsla och självaktning bland tonårsflickor.
Att få flickor och kvinnor att värdera sig själva högre, än vad de generellt verkar göra, är ett första steg till bättre balans.
Att inte tillåta någon, oavsett kön, religion, tradition eller dylikt, definiera mig som person utan förbehålla mig den rätten själv, det är en grundläggande frihet jag som människa har.
I detta land!


Kunskap är makt.
Valmöjlighet frihet.
Strävan ska premieras.

Dock viktigare i ett mänskligt än könsligt perspektiv.
Rent av allmängiltigt skulle jag vilja påstå..

Kunde ha varit politiska slagord.
Kanske till och med är det...

Troligtvis inte Fi´s bara.