Jorå, vi lever.
Allihop.
Dagarna flyter ihop och ändå hinns det med en hel del matnyttigt.
Far-är-rar snickrar i annexet, vi har lagt grunden till lekstugan - burit/vägt in/mätt/lagt tillrätta/mätt igen...
Stora barn har kommit och åkt och kommit igen.
Ungarna kastas regelmässigt i sjön, fast nu har de kommit på hur kul det är att klänga på mig.
Samtidigt.
I vattnet - och illhojta i mitt öra att jag ska simma med dem.
Gärna på djupare vatten också.
Nej, vattenrädda är de inte.
Därtill har en lustig sak inträffat.
Just i och med att det är semester och stora dottern kom hem-hem ett par dagar, fick samtliga små-vilda-glada för sig att de skulle sova i vårt sovrum.
I hundkoja, som det kallas här.
Det har väldigt få likheter med en riktig hundkoja men det innebär att fyra små ligger utspridda på egna madrasser- korta sådana - över i stort sett hela golvet.
Det gäller att inte kliva på någon när det är dags för en mångmamma att äntra bingen.
Inte sovs det särskilt gott ändå, i denna hetta som varit.
Sex personer i ett förhållandevis stort rum, vidöppna fönster och alla klättrar runt som besatta för att hitta en mindre svettig plats att luta huvudet mot.
Nattvandring på plats, är det samma sak som på stället marsch?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Låter som en riktig sommaridyll hämtad är en gammal rar barnbok - lyckliga ni. Det där med att sova huller om buller, svettiga huvuden ihop är läget här också - minus tre små huvuden. Tillräckligt svettigt för rubbad nattsömn ändå!
Badet i sjön måste vara en frälsning i värmen - och ett sånt utmärkt sätt att lära sig vikten av att simma "i riktigt vatten".
Njut vidare - här regnar det stora droppar idag och vi ser fram emot lite svalka på köpet.
I mitt gifta liv låg barnen på övervåningen. När det var hett så var det som ett h-vete där uppe, trots takfläkt och korsdrag. Då fick vi också lägga dem på madrasser i vårt sovrum. Nu var de ju bara två men sovrummet var inte så stort så jag fattar precis vad du menar.....:-)
Sa just till sambon att jag vet inte när jag varit så inaktiv under en sådan lång period som nu. Bara att äta kräver energi man nästan inte har. Fast man ska inte klaga, det är de här soltimmarna vi lever på i vinter.
Hej!
Ville kolla hur ni har det ska läsa i kväll då jag kommer hem har laddat ner en sida från din blogg.
Tänker på dig! Kram kram Paola
Skicka en kommentar