Jag är så fånig.
Står med en klump i halsen när jag hämtar hem Tutanchamon från sista dagen på förskolan.
Han har knappt hunnit dit och lära känna fröknar och barn, innan det är dags för sista sommarlovet före skolstart.
Lika nostalgitrippslarvig är jag när det gäller allt som tar slut.
Ändå har jag sällan haft problem med avsked?
Men känslan av att en epok går i graven är ... ja, snyftig.
Det är ju inte samma känsla som när första barnet börjar skolan, eller slutar heller för den delen men liknande.
Lite vemodigt så där.
Jag har bara gott att säga om gossens fröknar och hans tid på förskolan.
Det är ju tur att Fröken-Finemang kommer gå kvar ett år till och att Bam-Bam får plocka upp den fallna manteln i samma stund som hon ska trava vidare till skolan.
Men ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, jag vet ju vem jag fått min nostalginerv ifrån... ;)
Förstår känslan, vi har ett år kvar innan dagisepoken, som då varat i tolv år är slut. Vårat dagis har lovat att vi får komma tillbaka om vi får abstinens ;-) Kram
Skicka en kommentar