Lördagen var solig, varm, skön och alla små-vilda-glada röjde runt som vanligt.
Tältlekar och klätterträd, gungor och glassätning precis som det ska vara.
Klätterträd ja.
Kan vara vanskliga att ha med just små-vilda-glada i närheten!
Pysselkungen har en förmåga att testa sina fysiska begränsningar rätt hårt.
Att stå högst uppe på en gren och balansera bara för att sen ta ett djärvt språng ut mot gräsmattan har han gjort många gånger.
Ser vanskligt ut.
Igår gick det inte riktigt så bra som det brukar.
Ett präktigt pladask på armen och en högerarm som såg rätt märklig ut.
Böjd liksom.
I fel vinkel.
Och en ylande gosse med ont, riktigt ont.
Mångmamma rafsar åt sig kläder, bilnycklar och skor till oss bägge.
Gastar att maten står på spisen, forslar in sonen i bilen och förvarnar akuten om att nu kommer vi.
Nytt hastighetsrekord in mot sjukhuset, utan blåljus och sladdar in på närmsta parkeringsplats.
Efter tre timmars väntan och runtskyfflande mellan röntgen, ortopeder och väntrum satt ett snyggt och prydligt gipsbandage runt gossens högra underarm.
Yes, nu får det gärna vänta med att bli riktigt varmt i vattnet för sonens skull - bada kan han tidigast göra framåt juli.
En tapper soldat som är först i familjen av barnaskaran om att ha brutit något, bara det är anmärkningsvärt!
söndag 6 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Aj! Stackars!
Aj, vad ont! Och vad jobbigt att gå med kliande gips i sommarvärmen!
Bina och Märta; Inget kul alls!
Värst är att han blir så handikappad när han vill pyssla!
familjen Jaktlund; Vad trevligt med nya läsare, välkommen!
Sex barn är inte illa, jag har sju varav fem som bor hemma!
Becka; *Skäms* väljer att inte publicera din kommentar om min fadäs...Stavningsfascist som jag är...
Aj, ingen höjdare att gå med gips nu i sommarvärmen:(
Fast det måste jag ju säga att ni verkar ha klarat er procentuellt riktigt lindrigt i brutna armar & ben- statistiken;)
Kram Milla
Hahaha, förstod det ;)
Stackars lille Pysselkungen! Förhoppningar om snabb läkning från oss och hoppas det var "rätt arm" för att kunna fortsätta pyssla "enarmat"!?
Det låter ju väldigt ont. Lite blessyrer måste ju en tuffing få. Även om man som mamma har hjärtat i halsgropen varje gång de gör sina krumsprång....:-)
Milla; Visst har vi kommit lindrigt undan!?
Rebecka; gick lite fort där..
Mimmi; Tyvärr är han högerhänt så just pysslandet är han mest störd över.
Cicki; Synd bara att knäcka bägge benen i underarmen, kunde ju ha räckt med ett par tre blåmäken..
Skicka en kommentar