Kära lilla krummelur...

Fröken-Finemang har hamnat i någon form av existentiell kris.

Inte för inte har hon pratat om hur hon vill bevara mig och far-är-rar som mumier, nu vill hon aldrig bli stor eller att vi dör.
Alls!
För hon kan ju inte stänga av spisen, vet inte hur man kör bil och kan ju inte laga mat.
Inte är hon vidare duktig på att bre mackor heller.

Mångmammas hjärta blöder!

Efter en lång stunds resonerande om att jag inte heller kunde laga mat, köra bil eller ens tvätta när jag flyttade hemifrån, lugnade hon sig.
Då kunde hon börja fokusera på vad hon kan istället.

Styra kranen i skotaren, det kan hon ju lära mig, för det kan ju inte jag!
Skala potatis.
Skära gurka.
Hoppa på ett ben.

Användbara saker att kunna.
Att det dessutom kommer att ta rätt lång tid innan hon blir stor, det gjorde det lite lättare att somna.

Märkligt tidigt hon drabbats av stora flytta-hemifrån-skälvan bara?
Inte mycket mer än fyraochetthalvt år gammal.