Helg. Igen!?

Jag önskar att jag hade något verkligt smaskigt att berätta här, men...
Helgen har mest lurvat på i gamla invanda trygga vanor.
Gott så.

Visst somnade jag med småhuliganerna i fredags, lika säkert som amen i kyrkan vaknade jag av att en gipsarm landade tvärs över min mun också.
Maken hade visst lyckats hitta hem också, för framåt förmiddagen kravlade han fram från ett av barnens rum och åt frukost.

Stormvindar och regn har sköljt över oss och däremellan lite sporadisk värme och sol.
Stor-sonen och extradotter P har visserligen varit hemma men knappt synts till.
Små-vilda-glada har tumlat runt, lyckliga för den normala ordningen - far-är-rar vid vedboden och mor rantandes runt mellan tvättstuga, kök och hagar.

Jo, jag har släpat ris.
Och lagat mat.
Och tvättat.
Och torkat skåpsluckor - min senaste vurm!
Och faktiskt tagit en del manligt (!) ansvar - inom familjen alltså - och kluvit lite ved.
Inte bara staplat.

Höll på att gå illa.
Först tog Bam-Bam och klämde läppen på vedklyven.
Blodet sprutade men tänderna satt där de skulle, tack och lov.
Sen, efter blodsanering av lillen, lyckades jag få ett vedträd att smälla upp i ansiktet på mig själv - tvärs över läppen och med en obehaglig känsla av att alla framtänder stod rätt ut.
Tur i oturen har jag bara begåvats med fläskläpp, tänderna verkar sitta kvar på rätt plats.

Fast det är väl bara en tidsfråga, förr eller senare får väl även jag börja fundera på lösgom?
I alla fall om jag ska fortsätta vara våldsam och slåss med veden på hittillsvarande sätt!

Av någon anledning tycker jag att jag gör tillräckligt ändå här hemma på går´n, jag behöver faktiskt inte bevisa hur störst, bäst och vackrast jag är när jag klyver ved också, eller?

I alla fall inte när en tur till plastikkirurgen eller jourtandläkaren hänger på gärs´gårn.