Allt som fungerar i teorin, funkar sällan på samma smidiga sätt i praktiken.
Fröken-Hårfager pendlar vilt mellan charmig och förståndig till odräglig och krävande.
Inget jag är överdrivet förvånad över, mina troll brukar ha en period runt fyra-fyraochetthalvt när de är i otakt med sig själva och sin omvärld.
Extremt tröttsamt bara när det håller på.
Idag när vi skulle avsluta förmiddagsaktiviteten och bege oss hem, skulle utklädningskläderna inte av, några strumpor skulle definitivt inte på och att följa med ut till bilen var otänkbart.
Eftersom jag tröttnat för länge sedan på att argumentera med trilskande barn - som antagligen i första hand är hungriga och kissnödiga - och därför inte mottagliga för logisk argumentation, sopade jag resolut upp barnet under armen och berättade att; tyvärr, kan du inte förstå mina tillsägelser måste jag betrakta dig som mindre än du verkligen är.
Jodå, hon protesterade vilt, med viss rätt.
Jag rättfärdigar mitt betende med att när man som jag kommit fram till barn nr fem som har en sådan här period, då får lirkandet vara över.
Nu, väl hemkommen är hon sitt vanliga soliga jag, leker snällt med sina bröder och har kunnat prata med mig om händelsen, be om ursäkt samt tagit emot ett förlåt av mig.
Någon som vill anmäla mig till BO?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, med motiveringen "utmärkt föräldraskap"!
Ja, kära nån... Säg en förälder som inte tröttnat på sina barn vid nån punkt? Det betyder ju inte att man inte älskar dem, och inte att man misshandlar dem heller.. Det finns gränser för allt!
Kram på dej!
Nooop. Tycker ditt sunda förnuft gjorde precis rätt:) Finns ingen anledning att diskutera med ett barn i den situationen. Kram Milla
Skönt att höra att nån håller med mig.
Ja, det kan ju bli spännande... Som det är idag så är det nästan bara religiösa grupper (ofta någon kyrka) som håller igång nån form av ungdomsverksamhet ute på bygderna, om det inte är nån sportklubb som har nån aktivitet, men det är ju långt ifrån alla ungdomar som vill hålla på med sport.
Där jag är uppväxt fanns det scouter och idrott att välja mellan, jag valde scouter. Hade antagligen inte blivit nåt om inte scouterna hade funnits.
Skulle kunna varit jag.
När jag har gjort så med min 6-åring så kan jag meddela att skolpersonalen skruvat på sig och tyckt att det är obekvämt. Helt ok med mig. JAG skäms inte.
Skicka en kommentar