Lördagspyssel!

Det här med att äga en plätt mark, alltså.
Det är faktiskt ingen dans på rosor direkt.
Inte varje dag, året om i alla fall.

Den där djungeln av bidrag och skyldigheter och rättigheter man rasslar in i bara för att det undertecknas några papper hit eller dit, jag lovar; det finns avigsidor med det!

Hagar ska skötas.
Det vill säga, röjas sly, fällas träd, samlas ris och helst putsas bete också.
När ingen har gjort någonting alls på flera, flera år, mer än släppt ut lite djur av varierade arter några futtiga sommarveckor varje år, då finns det jobb att göra.

Far-är-rar brukar roa sig med vedhuggning hela vårarna och knorra högljutt därefter.
Själv har jag haft ett brakpass i hagen med rissläpning på förmiddagen som fortfarande känns orimligt.
Orimligt så tillvida att oavsett hur mycket ris jag än släpar och staplar i fina och lättillgängliga högar, finns det ändå mera kvar.

Det är som min handväska - större inuti än utanpå.
Mer ris kvar - ju mer jag drar ihop.

Just nu hukar jag mig framför datorn under förevändning att jag måste vänta ut fruktpajen i ugnen innan jag kan gå ut och släpa mer ris.

Om jag inte hörs av mer går det bra att söka efter mig bland brontosauriusstora gran- och björkrishögar i hagen.

Södra Småland är ett fint riktmärke!